”Riktig vård är att hålla fast”

Uppdaterad 2015-02-25 | Publicerad 2015-02-24

På statens institutionshem Långanäs utanför Eksjö ska barn och unga med särskilda behov erbjudas vård och utbildning i en miljö präglad av delaktighet och empati.

Men Aftonbladets granskning avslöjar en mycket brutalare verklighet.

Tidigare anställda, hemliga journaler och interna utredningar visar hur ansvariga på boendet uppmanar till övervåld och förtryck av barnen.

Här satt 18-åriga Elinor Schyman inlåst i sju månader trots upprepade larm om att hon borde släppas fri.

Sandra Boström har lång erfarenhet av vården på Statens institutionsstyrelse (SiS) – både som anställd och som socialsekreterare.

Upplevelserna från insidan gör att hon själv undviker att placera ungdomar på (SiS).

– Jag trodde inte att staten fick bedriva vård på det sättet, säger hon.

Se hela granskningen här.

”Fullständigt oacceptabelt”

2010 släppte Barnombudsmannen Fredrik Malmberg en rapport som riktade skarp kritik mot upprepade felaktiga isoleringar av barn och unga på de statliga ungdomshemmen.

Han upprörs av de vittnesmål och journalanteckningar om övervåld och fortsatta isoleringar som framkommer i Aftonbladets granskning.

– Om de här uppgifterna är korrekta så är det fullständigt oacceptabelt.

Så svarar myndigheten

Aftonbladet har upprepade gånger försökt ställa frågor till ansvariga på Statens instituionsstyrelse (SiS) om de missförhållande som anställda vittnar om. Men både generaldirektör Kenth Ehliasson och andra ansvariga vägrar att ställa upp på en intervju framför kamera. I stället svarar SiS skrifligt via kommunikationsdirektör Christer Pedersen.

Tidigare anställda vittnar om maktmissbruk och övervåld på Långanäs. De beskriver hur de försökte skapa konflikter och att vissa utnyttjade sin position att kunna bestämma över en annan människa. Hur ser ni på det? Får det gå till så här på ett statligt institutionshem där barn med särskilda behov ska få vård?

– Arbetet inom tvångsvård är svårt och ställer särskilt höga krav på våra medarbetare vad gäller bemötande och förmåga att handla etiskt korrekt. Som medarbetare inom tvångsvården hamnar man ofta i situationer som skiljer sig från situationer i andra sammanhang. Om personal inte använder ett korrekt bemötande är det närmaste chefs ansvar att det påpekas och åtgärdas.

Är det rimligt att en 15-årig flicka som inte lyder personalens uppmaningar att sluta prata i mobiltelefon, brottas ner, hålls fast och sätts i isolering?

– Frågor som rör specifika ungdomar är vi förhindrade att kommentera med hänvisning till den sekretess som råder i vår verksamhet. Det är av omsorg av individen och dennes anhöriga. SiS har så kallade särskilda befogenheter som bland annat omfattar avskiljning. Om en ungdom är så aggressiv att det är risk för att den unge skadar sig själv eller andra ungdomar kan vi fatta ett beslut om avskiljning under en kortare tid. Avskiljningen ska alltid upphöra när den unge är lugn igen. Personal finns då alltid i närheten och beslutet om avskiljning ska dokumenteras och motiveras.

En av föreståndarna på Långanäs säger enligt journalerna i ett fall vi granskat, att: "riktig vård är när institutionen går in och bestämmer vad som ska gälla, exempelvis hålla fast eller lägga ner ungdomen". Är det rimligt att bedriva vård av ungdomar på det här sättet? Hur ser ni på det uttalandet?

– Även den här frågan rör ett specifikt ärende vilket gör att jag måste hänvisa till den sekretess som råder i vår verksamhet. Ett påstått uttalande ryckt ur sitt sammanhang går inte att kommentera. Varje år genomför vi undersökningar om vad ungdomarna själva tycker om tiden på institution. De allra flesta, 8 av 10 ungdomar, uppger att de känner sig delaktiga i planeringen av sin behandling, de känner sig trygga på avdelningen och känner till sina rättigheter, hur man överklagar beslut och framför klagomål. Det tycker jag är ett bra resultat med tanke på att det är tvångsvård av ungdomar där samhället redan har försökt med det mesta.

Följ ämnen i artikeln