18-årige Semjon för gammal för en ny njure

Organbrist i Ryssland kostar liv

Semjon Lomakin är döende.

Utan en ny njure överlever han inte länge till.

Men i Ryssland är det organbrist och för det barn som under väntan hunnit bli vuxen finns mycket lite hjälp att få.

Den ryska journalisten Anna Politkovskaja skriver om en osannolik historia som utspelar sig i dagens Ryssland.

Det började när Semjon var en liten pojke hemma i Murmansk, nordvästra Ryssland. Han blev sjuk i influensa som följdes av halsfluss. Han blev inte bättre, febern steg. Semjon blev allt blekare. Hans mamma, Marta Lomakina, var mycket orolig. Läkarna tog henne inte på allvar utan sa att pojken skulle bli bättre så snart våren kom. Då slog Marta näven i bordet och krävde en ordentlig undersökning av sonen. Han hade börjat svullna upp på morgnarna.

Semjon undersöktes. Det var akut. Han hade fått svåra komplikationer och läkarna tvingades operera bort vänstra njure. Men det var ändå ingen fara: det går att leva med bara en njure, sonen kommer att få särskild ersättning som invalid, och så slipper han den ryska armén!, sa de.

Och det gick bra. Till vintern för två år sedan.

Krävdes transplantation

Då skadades Semjon allvarligt i en snowboards-olycka. I den svåra kraschen krossades hans friska, högra njure. Läkarna i Murmansk åstadkom under och lyckades reparera njuren så att den återfick 20 procent av sin funktion. Men läkarna varnade Semjons mamma och sa att funktionen skulle minska för varje dag. För att på längre sikt rädda Semjons liv krävdes en transplantation.

Marta Lomakina reste till Moskva, till transplantationsinstitutet. Där var smockfullt med folk som alla hade kommit för nya organ - en bristvara i Ryssland.

Enligt Novaja Gazeta utförs just nu knappt några organbyten på grund av en uppmärksammad skandal där några läkare i Moskva anklagas för att ha tagit ett organ från en människa som fortfarande levde.

Semjon Lomakin skrevs upp på en väntelista. Där har han nu stått i äver 1,5 år. Livet har han till största delen tillbringat på sjukhus, skolgång är det inte tal om. Semjon är alldeles för svag.

Dessutom lider han svårt av biverkningar från de 800 tabletter han stoppar i sig varje månad.

Ingen annan utväg

I våras bestämde sig Marta Lomakina för att donera sin egen njure till sonen. Ingen bra lösning, eftersom Marta själv lider av flera sjukdomar, men hon såg ingen annan utväg.

En ny resa till Moskva alltså. Men hur skulle hon ha råd? På grund av Semjon har Marta för länge sedan slutat arbeta. Undan för undan har hon sålt möbler och husgeråd för att dryga ut inkomsten.

Så kom lösningen. Samtidigt som Sankt Petersburg stod värd för G8-mötet i juli hölls i Moskva en alternativ konferens under namnet ”Ett annat Ryssland”. När Marta fick höra att konferensen betalade både resa och boende för deltagarna anmälde sig Marta och reste till Moskva under förespeglingen att hon skulle gå på konferens.

Väl framme vid hotellet i Moskva kom nästa slag.

– Där vid dörren stod några civilklädda personer. De frågade vart jag skulle. Jag svarade ärligt ”till konferensen Ett annat Ryssland”. Då tog de mitt pass och kallade på en bil, berättar Marta Lomakina för Anna Politkovskaja.

Tog resväskan

– Vi satte oss. Det var jag, två civilklädda och en i kamouflagekläder. De körde någonstans, det var inte till polisen. Det verkade vara någon institution. Jag fördes in i ett rum där de sa att jag hade ett falskt pass, att fotografiet satt snett. Jag vet att det är dumheter och krävde: Berätta var jag är! Upprätta ett protokoll! De sa åt mig att hålla tyst och inte ställa några frågor, annars skulle de slå mig. De tog resväskan och allt som jag hade med mig. Sedan blev jag inlåst i en kall, fuktig källare, trots att jag hade förklarat allt: att jag kommit hit för att donera en njure till min son. Ingenting hjälpte.

Mer än ett dygn senare släpptes Marta ut, sattes i en bil och släpptes av vid tunnelbanestationen Sokol i norra Moskva. Hon fick aldrig någon förklaring till händelsen.

Blev sjuk

Samma dag blev Marta sjuk. Hon hade förkylt sig där i källaren och någon organdonation var det inte längre tal om.

Hon återvände till Murmansk, till Semjon, vars dagar snart är räknade.

Hon behöver drygt 130 000 svenska kronor för att ha råd med transplantationen. Marta har knappt 1 000 kronor i pension. I Ryssland finns gott om välgörenhetsorganisationer för barn som behöver medicinsk hjälp. Men Semjon Lomakin har hunnit bli 18 år och myndig och organisationerna är inte intresserade av sjuka vuxna. Marta har fått höra att det till och med är svårt att hitta de som vill hjälpa 16-åringar.

Johanna Melén