Ingen vet vad som hänt 50 000 rebellsoldater
Spåren efter Gaddafisregimens grymheter förskräcker.
Värst av allt; fortfarande vet man inte vad som hänt 50 000 som greps av diktatorn.
Är det vi sett hittills av brända kroppar, avrättningar och massvåldtäkter bara toppen av ett isberg?
Vittnen som beskriver synerna på ett lager i Tripoli med 50-talet brända kroppar har svårt att hålla tillbaka tårarna. Rösten stockar sig inför likstanken och åsynen av de sotsvarta kropparna av vilka många bara återstår förvridna skelett.
Offren hölls fångna i en byggnad bakom den fruktade Khamisbrigadens högkvarter, en enhet ledd av en av Gaddafis söner. När regimen insåg att de var på väg att förlora kontrollen genomfördes en massaker hellre än att släppa dessa civila. Några få lyckades överleva genom att gömma sig under de döda innan kropparna brändes.
Blodbadet i lagerlokalen är bara ett av ett stadigt växande antal exempel på regimens totala förakt för människoliv och för sina egna medborgare.
Råttor
Gaddafi inte bara hotade med att döda sina meningsmotståndare som råttor. Han lät göra det också.
19-åriga Nisreen Mansour som ingick i Gaddafis kvinnliga armé berättar för brittiska Daily Mail hur hon tvingats avrätta fångar i ett rum. En efter en. Där fanns andra Gaddafisoldater som osäkrade sina vapen och hotade att döda henne om hon tvekade.
Gaddafis soldater kastade in handgranater i provisoriska fängelser där rebeller hölls fångna. De avslutade med att spreja lokalerna med eld från sina automatvapen.
Övergreppen är en desperat regims hämnd när de är på väg att förlora kontrollen. De vill inte lämna efter sig några vittnen som kan berätta om tortyr och andra övergrepp.
Tyvärr är det också helt i linje med hur Gaddafi brukar reagera när någon vågar utmana honom.
Tunga vapen
När ett antal politiska fångar gjorde uppror i Abu Salim-fängelset 1996 i protest mot omänskliga förhållanden var regimens svar lika reflexmässigt som brutalt.
Fångarna tvingades ut på gården där soldater öppnade eld med tunga vapen. Eldgivningen pågick i mer än en timme. När soldaterna var klara låg över 1 200 fångar döda på marken. Som en varning till andra hur det går om man sticker upp.
Vad som får en att känna kalla kårar efter ryggen den här gången är uppgifterna om hur många av de gripna vars öde ännu är okänt. Övergångsrådet NTC hävdar att mellan 57 000 och 60 000 män arresterats av Gaddafi det senaste halvåret. Trots att den gamla regimen varit bortsopad i nästan en vecka är ödet för 50 000 av dessa fortfarande okänt. Tiotusen ha fritagits men var är de övriga?
Inlåsta i underjordiska bunkrar och dömda att dö svältdöden om ingen hittar dem?
Torterade och skjutna i lokaler som ännu inte undersökts?
I det kaos som råder kan folk ha kommit tillrätta utan att det noterats men inte 50 000.
Tyvärr talar mycket för att Gaddafis värsta grymheter fortfarande återstår att upptäcka.