"Vi skulle inte kunna åka hem utan bil"

Drygt 20 mil hem, och bara en buss om dagen. Nej, att klara sig utan bil i Norrbottens inland är svårt. De lösningar som pekas ut för att minska bilåkandet är omöjliga eftersom avstånden är långa.

Mikael Pouno, 21 år, jobbar som elektriker i Kirunaområdet i veckorna. Han har en övernattningslägenhet där, men hemma, det är i byn Kuttainen ett par mil utanför Karesuando. Dit är det över 20 mil, och han ser bil som det enda vettiga transportmedlet för att ta sig hem

– Bussen tar två och en halv timme, och sedan får man åka taxi. Det går bara en buss om dagen. Det var länge sedan jag åkte buss, säger han.

– Vi skulle inte kunna åka hem utan bil.

Elias Lax, 20 år, också han elektriker med veckojobb i Kiruna, bor i Karesuando. Även han ser kollektivtrafik som en helt omöjlig lösning. Det tar helt enkelt för lång tid.

Om bensinpriset skjuter i höjden av klimatskäl får de kanske tänka om, och bo i Kiruna där de jobbar mer permanent. Men även om de oftast bara far hem till byarna över helgerna skulle livet bli så mycket tråkigare och besvärligare utan bilen, tycker de. Särskilt på vintern. Då kör de också skoter, och har båda egna skotrar för att ta sig ut och fiska. Fordonen är nödvändiga där de bor.

– Nej, jag har ingen bilångest, säger Elias Lax.

– Det finns värre saker för klimatet, säger Mikael Pounu.

"Måste bli sedda"

Utveckling av häftiga tekniklösningar fokuserar på städerna, och inte på grusvägar och ensliga gårdar på landsbygden, konstaterar Lena Winslott Hiselius, forskare inom hållbar transportplanering vid Lunds universitet. Ändå kommer de beslut som fattas när vi ska göra våra transporter klimatanpassade att påverka landsbygden radikalt.

– Landsbygdens behov måste bli sedda i klimatomställningen. Men självkörande bilar och elcyklar passar inte där. Många känner sig bortglömda, säger hon.

Hon håller just på att avsluta ett projekt som drivits av bland annat Lunds universitet som handlar om styrmedel för hur vi kan nå klimatmålen för transporterna. Bland annat har forskarna intervjuat landsbygdsbor om hur transportbehoven ser ut.

– Vi har fått en helt annan förståelse för detta. Hur det är att till exempel ha flera kilometer till en busshållplats.

Konflikter väntar

Om inte landsbygdens behov finns med i diskussionerna kring de nya lösningar som ska ge mindre klimatutsläpp så kommer det att bli konflikter, förklarar hon.

Bensinupproret, där människor protesterar mot höjda bensinpriser, är ett exempel på det, konstaterar Lena Winslott Hiselius.

Jens Portinson Hylander, forskare på Väg- och trafikforskningsinstitutet VTI och doktorand inom transporter och hållbarhet vid Lunds universitet, håller med.

– Jag ser inte att bensinupproret består av människor som hatar klimatomställningen. Men det är en symbol för något konkret. Var finns egentligen samhällstjänsterna som folk behöver? Vi har sett en centralisering av servicen, säger han.

Det som folk på landsbygden förr kunde göra i sin egen by kräver nu flera mil av transporter. En liter mjölk i kylskåpet kräver flera liter bensin i tanken.

– Omfördelningen av servicen och bilåkandet hänger tätt ihop, säger Jens Portinson Hylander.

Det är dock inte på landsbygden som de stora utsläppen sker.

– De som kör mest är de som bor i och runt storstäderna, säger han.

Bilar registrerade i och runt storstäderna körs mest och längst, men sett till körda kilometer utslaget per person hamnar storstäderna längre ned, enligt Jens Portinson Hylander. Det beror på att många i storstäder lever helt utan bil, men få på landsbygden gör det. Det är inte bara de på landsbygden som har starka intressen i ett lågt bensinpris, konstaterar han.

Politiskt mod krävs

Lena Winslott Hiselius tror att både piska och morot behövs för att få oss att ställa bilen och åka kollektivt i stället.

– Det är lätt att tala om mjukare säten och bättre uppkoppling på bussen. Men vi vågar inte prata om att försämra för bilarna. Det politiska modet måste finnas, säger hon.

Hon nämner försämrad framkomlighet och ökade kostnader som exempel på åtgärder som politiker skulle kunna besluta om för att göra bilen mindre attraktiv.

Jens Portinson Hylander konstaterar också att politikerna inte vågar ta de steg som krävs för att få folk att ta bussen i stället för bilen.

– Åtgärderna efterfrågas inte av väljarna. Medborgare har en stark vilja att rädda klimatet, men inte när det kokar ned till vad som måste göras, säger Jens Portinson Hylander.