”En bubbla och broderskap – väldigt svårt att lämna”

Julian Khalaf, 17, föreläser för ungdomar om gatuvåld och kriminalitet. Tülün Tas, 44, söker svar på varför hennes son sköts ihjäl för ett år sedan.

En har sett sina vänner vandra in och ut från den kriminella bubblan. Den andra vågar inte längre låta sitt barn röra sig fritt.

De ser hur tilliten till de som styr i Botkyrka försvinner – eller redan är helt borta.

– Hur ska vi som bor här kunna ha förtroende för kommunen om det är sant att de samarbetar med kriminella, frågar sig Tülün Tas som hittade sonen Emirhan skjuten i sin bil utanför huset.

I Tumba reser sig Botkyrkas kommunhus, blått och tio våningar högt.

Byggnaden har hamnat i fokus efter den senaste tidens rubriker om en bortröstad S-topp och uppgifterna att personer med gängkopplingar ska ha deltagit på socialdemokraternas medlemsmöte i Botkyrka.

Utanför kommunhuset passerar Kerstin Sundberg, 65, på väg hem efter att ha tränat. Hon har tidigare själv jobbat för Botkyrka kommun i över 20 år som förskolelärare. Nu är hon pensionär.

– Jag är ju inte direkt förvånad över vad som händer, det kan jag inte påstå. Det är så mycket som händer i samhället just nu, med våldsvågen och allt bråk inom politiken.

Vid sidan av de politiska rubrikerna har kriminaliteten de senaste åren satt djupa spår i Botkyrka. Sommaren 2020 sköts 12-åriga Adriana till döds utanför en McDonalds-restaurang. Tre män med kopplingar till gängkriminalitet står i skrivande stund åtalade för de dödande skotten.

Och våldet bara fortsätter. Så sent som på fredagskvällen skottskadades tre personer i Fittja Centrum.

Dagen innan sitter Tülün Tas vid köksbordet i huset i Norsborg. Hon har dukat fram te och fikabröd. Framför henne ligger telefonen i ett fodral med en bild på sonen Emirhan.

Emirhan var 18 år när han 25 januari förra året sköts till döds i mamma Tülüns bil, bara några meter bort från huset. Han hade bara en halvtimme tidigare skrivit att han var på väg hem efter att ha tränat.

”Emirhan blödde så mycket den kvällen”

Varför Emirhan sköts till döds vet varken polisen eller hans mamma. Polisen kommer inte vidare, och har pausat utredningen.

När Tülün Tas berättar om sin son och hur hennes liv nu ser ut rinner tårarna ner för kinderna.

– Mitt liv har tagits ifrån mig. Jag arbetar, diskar, lagar mat. Men det är utan glädje. Häromdagen skar jag mig på fingret så att det kom blod. Plåstret lossnade, så jag tänkte att det fick blöda så mycket det ville. Emirhan blödde så mycket den där kvällen. Att jag blöder två-tre teskedar, det är ingenting.

När Emirhan var liten fick han röra sig fritt mellan hemmet, skola och vänner. Det kändes säkert, berättar Tülün Tas.

– Den tryggheten finns inte längre kvar. Jag lämnar och hämtar min dotter vid skolan, varje dag.

De senaste veckorna har inneburit en extra påminnelse om vad som hände Emirhan, med rapporteringen om påstådda kopplingar mellan toppskiktet av Socialdemokraterna i Botkyrka och gängkriminella i kommunen.

Om kopplingarna verkligen funnits och i så fall hur de sett ut är i nuläget inte känt, men bara tanken på att det kan vara sant väcker många funderingar och frågor hos Tülün.

– Om det stämmer. Då har vi ett katastrofläge.

Vad gör de här tankarna med förtroendet för kommunen och myndigheter?

– Förtroende... det finns inget förtroende. Hur ska vi som bor här kunna ha förtroende för kommunen om de samarbetar med kriminella, säger Tülün Tas.

För henne försvann det mesta av tilliten redan i samband med sonens död.

– Var fanns kommunen efter det som hände Emirhan? Varför hörde de inte av sig och beklagade, erbjöd insatser för familjen. För att stötta oss att ta hand om Emirhans nioåriga syster? Vi har inte hört någonting.

”Lär av samlingen efter jordbävningen”

Efter Emirhans död har Stockholm och även Botkyrka skakats av flera våldsdåd. Tülün Tas har med stor sorg följt samhällsutvecklingen.

Vad är vägen fram tänker du? Hur ska vi komma bort från den våldsvåg som samhället just nu upplever?

– Ha kvar empatin. Medkänsla. Håll handen med dina närmaste. Då menar jag inte familjen, utan dina vänner, bekanta, grannar, skolkompisar och kollegor. Ha kvar empatin.

– Se bara hur vi som samhälle sluter upp och samlar ihop saker för att skicka till Turkiet och Syrien efter jordbävningen. Det är otroligt. Kan vi i Sverige, hela Sverige, enas på samma sätt kring hur vi bemöter kriminaliteten så kan det komma lösningar.

Utanför Alby centrum står en man och röker. Han vill inte förekomma med namn och bild i tidningen.

– Det är så att här brukar det ibland stå personer som jag inte vill reta upp. Jag har barn och måste tänka på dem. Jag önskar jag kunde prata, men nej.

I Alby centrum väntar 17-årige Julian Khalaf på Aftonbladet. Om en timme ska han pendla ungefär en timme för att komma till gymnasiet i Hammarby sjöstad. Han vill själv vara med och påverka unga och få dem att inte hamna i gängkriminalitet. Vid sidan om ekonomi- och juridikprogrammet på skolan föreläser han för yngre barn om gatuvåld och kriminalitet, för att förhoppningsvis få fler att vända det ryggen. Nyligen tilldelades han Botkyrka kommuns stipendium i Adrianas minne, som i slutet av 2022 för första gången delades ut.

– Min drivkraft har varit att jag hade vänner som hade kopplingar till kriminaliteten. Det var skrämmande att höra om hur de levde, att de alltid tittade sig över axeln och tänkte på hur de skulle överleva till nästa dag.

Julian Khalaf säger att han till viss del förstår hur svårt det är att lämna kriminaliteten om man väl hamnar där.

– De nära vänner jag haft som pendlat in och ut ur kriminaliteten berättar att det är som en bubbla och man känner broderskap. Det är väldigt svårt att lämna. Därför vill jag förebygga det.

Att kommunen valde att stänga sina fritidsgårdar, vad tänker du om det?

– Man såg problem och ville göra något åt dem. Men jag tycker man glömde en viktig punkt. Vad blir det för konsekvenser för unga när de stängs? Vart ska de ta vägen?

Har du själv upplevt otrygghet på de här fritidsgårdarna?

– Det var flera år sedan jag själv var där, men då upplevde jag en fin familjär känsla, en gemenskap. Men man vet aldrig allting, mycket går ju att dölja.

Har du hört från andra om hur det var där innan de stängdes?

– Jag har vänner som sa att det varit stökigt, eller som slutat gå dit på grund av rubrikerna i tidningarna.

Om det stämmer att det finns trådar från gängkriminaliteten in i partierna i kommunen, vad skulle det innebära?

– Den senaste valkampanjen marknadsförde sig Socialdemokraterna mycket med att man skulle vända på varenda sten för att bryta kriminaliteten. Om det här visar sig stämma så kommer Botkyrkaborna tappa mycket av förtroendet för partiet. För då har man gått emot sig självt samtidigt som man på något sätt normaliserar problemet, det vore väldigt allvarligt.

Efterlyser kommunala aktiviteter

Tülün Tas och Julian Khalaf tror på samma typer av åtgärder för att färre unga ska söka sig till gängkriminaliteten.

– Fler aktiviteter som riktar sig till framförallt unga. Men också ett större utbud av sommarjobb. Många får tyvärr inte något sådant på grund av få platser. Innebär det då ekonomiska svårigheter hemma kan det leda till att man försöker lösa pengafrågan på mindre genomtänkta sätt, säger Julian Khalaf.

– Olika typer av aktiviteter som invånarna har råd med. Vissa har råd att skicka sina barn på fotboll, thaiboxning, basket. Andra familjer har inte råd på samma sätt, till exempel om man är ensamstående med flera barn. Där kommer kommunen in i bilden. De måste kunna erbjuda aktiviteter som är gratis eller till en mindre avgift, säger Tülün Tas.

För henne är det viktigaste dock att få svar på vad som hände sonen Emirhan, den där kvällen för drygt ett år sedan. Vem? Varför?

Men också att kunna ge svar.

– Vi har en nioåring som behöver svar. Vad hände med hennes bror? Vi har en stjärna på himlen som vi har döpt till Emirhan, som vi brukar prata med. Men om någon kan berätta vad jag ska säga till min dotter om vad som hände så är dörren öppen, för jag har inget svar i dag.