”Vi måste härifrån”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-25

Svenska Julia van den Hoogen flydde från folkmassan

Enda vägen ut var genom tunneln – där 19 personer dött bara minuter tidigare.

Svenska Julia van den Hoogen, 21, tvingades gå förbi kropparna.

– Det var så fruktansvärt, säger hon.

Julia van den Hoogen från halländska Kullavik var på semester hos en tysk vän i Bochum, några mil från Duisburg.

I går var sista dagen på resan och tillsammans åkte de till – Love Parade redan på förmiddagen – för att vara säkra på att komma in.

Redan då var publiktrycket på festivalen högt. Och under eftermiddagen flödade allt fler besökare in.

– Jag har aldrig sett så mycket folk på en gång. Det var hur varmt som helst och man var tvungen att dricka väldigt mycket. Jag såg flera som svimmade, säger hon.

Tunneln enda utvägen

Strax före olyckan tyckte Julia och hennes kompis att trängseln började bli obehaglig.

– Jag blev rädd när folkmassan tätnade. Då kände jag att vi måste gå härifrån, vi ville åka hem. Men plötsligt hördes ambulanser och gråtande människor och vi fick höra ryktet om människor klämts ihjäl.

Den enda utväg de kände till gick genom tunneln – och där väntade chocken.

”Vi såg de döda”

Vännerna vandrade förbi de avlidna på bara några meters avstånd.

– Vi såg de döda, de var täckta av lakan, och sedan såg vi andra som knappt var vid liv. Det var så fruktansvärt. Jag kunde inte förstå att det var sant, säger Julia.

På tågstationen i Duisburg fortsatte kaoset. Stationen hade spärrats av och vännerna fick till fots ta sig till en annan station för att komma hem till Bochum.

Julia uppfattade säkerheten på festivalen som god, eftersom det fanns så många poliser på platsen. Däremot reagerade hon ­redan tidigt på dagen över att området verkade vara illa förberett för att husera hundratusentals dansande och festande ungdomar.

– Det låg stenar, grus och sand överallt. Vi var väldigt försiktiga, så att inte vi också skulle bli ihjältrampade.