Pedofilen bor granne med dagis
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-10-07
Barnen leker några hundra meter bort
Här bor en av Sveriges värsta pedofiler.
Kommunen har placerat honom i ett boende intill en förskola och två grundskolor.
–?Det är brännvinet som har fördärvat livet för mig, säger den 55-årige mannen.
Vi träffar honom på ett hem för bostadslösa män.
Här har socialen placerat honom sedan han släpptes från sitt senaste fängelsestraff för ett år sedan.
Bara några hundra meter härifrån, i samma kvarter, leker barn på skolgårdar och utanför en förskola.
Sju gånger har han dömts för grova sexuella övergrepp mot barn, däribland flera grova våldtäkter.
Misshandel och häleri
Sedan 1971 har han åkt in och ut på anstalter. Han är dömd för ett 50-tal andra brott som nästan omfattar halva lagboken. Han är bland annat dömd för stöld, misshandel, hemfridsbrott och häleri.
Han säger att han har försökt få hjälp och behandling för att bli av med missbruket. Mot alkoholen, inte mot de tyngsta punkterna i hans brottsregister – sexbrotten.
Dem vill han inte prata om. Inte om gången då han lurade en tioårig pojke att det krävdes en viss ”invigningsrit” för att komma med i hans påhittade mc-klubb. Och våldtog pojken tio gånger.
Hans offer: pojkar i tioårsåldern
Eller om alla andra unga pojkar som under över 20 års tid blivit hans offer. Vid ett 20-tal tillfällen har han gjort sig skyldig till sexbrott mot pojkar i 10 till 12 års ålder.
– Ja, men det är ju så gammalt vet du… det är alltså fyllet som har gjort det.
–?Det är brännvinet som har fördärvat det för mig. Det här jävla brännvinet. Det är därför jag kämpar med näbbar och klor för att hålla mig borta från det.
Sammanlagt har 55-åringen dömts till 16 år och en månads fängelse för sexbrott. Trots den långa tiden verkar inte ”kriminalvården” ha fått någon effekt. Efter varje straff har han kommit ut och snart gjort om samma saker igen.
Officiellt bor han inte någonstans. Han saknar folkbokföringsadress och går därför inte att hitta av myndigheterna. De enda som vet var han finns är socialtjänsten i den stadsdel där han tidigare har bott.
På olika vägar får vi veta var han bor. När vi träffar honom ger vi sken av att vi granskar hur hemlösa lever i dagens Sverige.
Han visar oss in i lägenheten som han delar med två andra. Rummet påminner om en cell där enda möbleringen är en säng, ett bord för tv:n och en stol.
–?Det är inte ett värdigt boende, säger han och skakar på huvudet.
Han har levt länge nere i skiten, som han själv uttrycker det.
Har aldrig dömts till vård
För honom börjar och slutar hans problem med alkoholen.
Domstolsväsendet tycks hålla med.
Ingen av domstolarna som dömt honom har ansett att han har ett behov av vård
eller behandling mot sexbrotten. Utredningar som han gått igenom har flera gånger visat att han inte är allvarligt psykiskt störd.
De har ”bara” dömt till fängelse. Sju gånger. En gång genomfördes ett försök att behandla hans alkoholproblem.
Det blev inte så lyckat. Han kom in på en behandling men någon annan där kände igen honom och blev rädd.
Då blev det inget.
Han säger samtidigt att han inte vill skylla ifrån sig.
–?Det är ingen annan som hällt spriten i halsen på mig, det är jag själv. Men man har ju inte haft ett ordnat liv någon gång.
”Har aldrig haft något stöd”
–? Det är aldrig någon som har följt upp dig, sett till att du haft jobb eller lägenhet, du har aldrig haft ett stöd när du kommit ut.
Ställd utanför murarna, med tillhörigheterna i en plastkasse, utan någonstans att ta vägen, har han snart varit inne i gamla banor och samma umgängeskrets som tidigare.
Resultatet har alltid blivit detsamma – nya fylleperioder och nya brott. Och nya unga människor som har blivit offer.
Men nu säger han sig ha brutit med de gamla kompisarna.
Att han i stort sett inte umgås med någon alls.
Han har en praktikplats som han trivs med. Han ingår i ett alkoholbehandlingsprogram sedan i oktober och säger att han inte druckit på flera år.
Han berättar att han önskar bli en del av samhället igen. Ta körkort. Kanske få jobb som medhjälpare på en långtradare. Men först och främst önskar han en egen lägenhet.
”Jag vågar inte dricka längre”
Han säger att han nu ställt upp på alla krav som socialen haft på honom. Ändå vill de inte hjälpa honom med bostad, något som han blir arg över.
– De säger att alla lägenheter ska gå till barnfamiljer, men var ska vi andra bo någonstans?
Han säger att han tycker att det är
tragiskt att det tagit så lång tid för honom att förstå att han inte kan dricka. Alls.
Men vad händer om han börjar dricka igen?
Vid sina tidigare brott har han i nästan samtliga fall tagit kontakt med barn i närområdet kring hans hem. I hans närområde i dag ligger en förskola och två grundskolor.
Men han är säker:
– Nu dricker jag inte längre. Inte en droppe. Jag vågar inte.
SEXDOMAR
1983
Otukt med barn (fängelse tre år och sex månader).
1988
Sexuellt ofredande (fängelse sex månader).
1992
Våldtäkt, sexuellt umgänge med barn vid fem tillfällen (tre års fängelse).
1995
Försök till sexuellt utnyttjande av underårig (fängelse fyra månader).
1996
Grov våldtäkt vid fyra till-fällen, grovt sexuellt utnyttjande av underårig vid tre tillfällen (fängelse sex år).
2002
Sexuellt utnyttjande av tre barn (fängelse sex månader).
2004
Grovt sexuellt utnyttjande av underårig vid två tillfällen, barnpornografibrott (fängelse två år och tre månader).
Lagen som skyddar sexbrottslingar
”Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller
henne närstående lider men”. Sekretesslagen 7:4
* Har du egen erfarenhet av sexualbrottslingar som återfaller?
Är du anhörig eller offer, eller har du mött dem i ditt yrke som till exempel polis, åklagare eller terapeut? Eller har du andra frågor om vår artikelserie? Kontakta vårt reporterteam Anders Johansson och Claes Petersson, på mejladress sexbrott@aftonbladet.se