HIMLEN & HELVETET
Publicerad 2011-06-23
Det är bara nitton landsvägsmil mellan Himmel och Helvete.
Det tog oss därför mindre än två timmar att färdas mellan hoppfullhetens Kall i Jämtlands fjällvärld och tröstlöshetens Hammarstrand i Jämtlands rika skogsbygd.
Till det yttre är de två orterna lika. Båda ligger i Sveriges grannaste bygder. I den ena såg vi fjällvråken stå still på tjugofem meters höjd, redo att dyka ner på en lämmel. I den andra stod tranor på ängarna som sluttade ner mot Indalsälven och glittrande sjöar.
I båda talar invånarna helst om att åka snöskoter, jakt, fiske (och hembränning). Båda är potentiellt strålande turistbygder.
Båda har också en obekväm och dyrbar befolkningspyramid med för många gamla och för få barn.
Fler än 200 av rikets 290 kommuner är utsatta för befolkningsminskning och detta drar undan mattan för den propagandistiska devisen: ”Hela landet ska leva.” Det går helt enkelt inte.
På de 1,3 procent av landets yta, har författarinnan Kristina Matsson noterat i sin briljanta ”Landet utanför”, som ger rum åt landets tätorter bor redan 84
procent av befolkningen.
Framtidspessimism härjar på en rad orter. Den är begriplig. Där i stället optimismen råder beror det i de flesta fall på att befolkningen tagit saken i egna händer.
Satsat på lokal talang i stället för att invänta statens stöd. ”Tillräckligt många människor med tillräckligt mycket energi drar plötsligt åt samma håll”, heter det i ”Landet utanför”.