Första riktlinjerna för ätstörningsvård på plats

helskärm

Kunskaperna om olika typer av ätstörningar är begränsade och det tar ofta lång tid att få vård. Nu presenterar Socialstyrelsen för första gången nationella riktlinjer för ätstörningar.

– Vi hoppas att man ska lyfta blicken när det kommer till ätstörningar. Det finns många varianter som inte syns utanpå och det finns många tabun, säger Elisabeth Eidem, projektledare på Socialstyrelsen.

Anorexia nervosa är för många den mest kända och som många gånger syns utanpå. Men om bulimi, hetsätningsstörning och arfid är många gånger mer svårupptäckta och kunskapen om dem lägre. Arfid är en undvikande restriktiv ätstörning, med selektivt ätande och svårigheter att känna hunger och intresse för mat.

– Den börjar ofta hos småbarn men skiljer sig från den vanliga mattrotsen som är en del i barnets utveckling. Här är barnhälsovården viktiga för upptäckten. Men arfid finns även hos vuxna som kan hantera den genom att aldrig äta med andra. Vi vill visa att det finns hjälp att få, säger Elisabeth Eidem.

200 000 drabbade

Omkring 200 000 personer uppskattas ha någon form av ätstörning i Sverige. Ett av problemen som Socialstyrelsen lyfter är att många med ätstörning inte upptäcks i vården. Det skiljer sig även stort mellan regioner i vilken vård som erbjuds.

– Vi hoppas att riktlinjerna ska bidra till att det blir en mer jämlik vård. Det är väldigt olika var regionerna befinner sig men nu när det finns en gemensam grund så blir det tydligare vad man behöver utveckla. Vi att de kan lära sig av och inspireras av varandra, säger Elisabeth Eidem.

För anorexi rekommenderar Socialstyrelsen nu familjebaserad terapi eller ätstörningsanpassad KBT i första hand. Vid bulimi och hetsätningsstörning rekommenderas ätstörningsanpassad KBT eller interpersonell psykoterapi som fokuserar på sambandet mellan psykologiska problem och mänskliga relationer.

Ett mellanting

Socialstyrelsen lyfter också behovet av att vid anorexi kunna erbjuda något mittemellan heldygnsvård och öppenvård där patienterna fortfarande kan bo hemma.

I riktlinjerna lyfts också övergången mellan barn och vuxensjukvården som kan bli besvärlig för en del patienter.

– Plötsligt när du fyller 18 ska du byta både behandlare och terapiform. Det är väldigt olika hur det fungerar och här behövs mer individanpassning och dialog.