Värmen förändrar Sveriges fågelfauna

Lövsångaren är Sveriges talrikaste fågel – men kanske inte för all framtid. Tecken finns på att den nu tar stryk av klimatuppvärmningen. Som ett resultat hörs inte längre dess vemodiga sång lika frekvent i vissa områden, ett av många exempel på att den svenska fågelfaunan håller på att stöpas om av den stigande värmen.

– Lövsångarna tenderar att försvinna i varma söderlägen. Man måste komma ihåg att den i allt väsentligt är en nordlig art, och det troliga är det har blivit för varmt på många platser. Den kommer kanske att ersättas av gransångaren som är under stark expansion i Sverige, säger Anders Wirdheim, ornitolog och ansvarig för den årliga sammanställning av Sveriges fågelarter som görs i regi av Lunds universitet och Sveriges ornitologiska förening.

Klimatet är bara en av många faktorer som styr vilka arter som minskar och vilka som ökar. Anders Wirdheim påpekar att det största problemet är omvandlingen av jordbrukslandskapet. Skogsbruket är också ett större hot än klimatet – än så länge – men det tippas att effekterna av klimatuppvärmningen kommer att bli allt mer påtagliga de kommande decennierna.

Vinnare och förlorare

Några vinnare är redan tydliga. Förutom gransångaren har gärdsmygen, steglitsen och gråsiskan ökat kraftigt de senaste 20 åren. I samtliga fall rör det sig om arter som gynnas av milda vintrar och/eller ett varmare och torrare klimat. Faktum är att steglitsen är en karaktärsart i länderna vid Medelhavet.

Förlorarna är inte lika lätta att utse. De flesta av Sveriges måsfåglar har minskat påtagligt men där är det inte särskilt troligt att nedgången är klimatrelaterad.

– Däremot är det möjligt att ejderns kraftiga minskning har med klimatet att göra. Danska studier har visat att blåmusslorna som ejdrarna lever av inte lägger på sig lika mycket fett som tidigare på grund av stigande temperaturer. Kanske ejderhonorna har fått allt svårare att äta upp sig inför fortplantningen, säger Wirdheim.

I statistiken finns också många svårförklarliga förändringar. Det har varit allmän visdom att fjällens fåglar kommer att få det svårt när värmen stiger. Ändå har två av fjällhedarnas typiska småvadare, fjällpiparen och kärrsnäppan, ökat påtagligt sedan millennieskiftet. Detsamma gäller fjällabben.

– Det är märkligt. Men andra faktorer än temperaturen kan ha varit av större vikt, som nederbörden eller tillgången på föda, säger Wirdheim.

Längre artlista

En sak är säker – den svenska listan över våra häckande fåglar kommer att bli längre med tiden. Sedan år 2000 har bara en art försvunnit från landet (svartbent strandpipare) medan sex nya arter har tillkommit: toppskarv, ägretthäger, svarthuvad mås, svarthakad buskskvätta, brandkronad kungsfågel och trädgårdsträdkrypare. Alla dessa, förutom toppskarven, kommer från sydligare nejder.

– Vi kan också räkna med skedstork och silkeshäger ganska snart. Båda är under spridning norrut. Även biätaren kommer snart. Den har ökat starkt i Tyskland på senare tid, säger Wirdheim.

Frågan är om detta är positivt eller negativt. Anders Wirdheim gläds i viss mån åt att fåglar som biätaren är på ingång – det är en mycket vacker fågel – men känner samtidigt sorg över förändringarna.

– Jag tror att vi Sverige kommer att klara oss rätt så skadeslösa när klimatet förändras. Men i andra områden, som i bergsregnskogarna i tropikerna, kommer mängder av arter att gå förlorade, säger han.