Ukrainska Marinas tårar: ”Glöm oss inte”
Publicerad 2022-03-08
Marina är student i Dnipro i Ukraina.
Natten då Ryssland invaderade Ukraina beskriver hon som den värsta i sitt liv.
– Var med oss. Tänk på oss. Hjälp oss. Glöm oss inte, vädjar hon.
Kvällen den 23 februari tycktes ingen kunna ana vad som bara timmar senare skulle ske i Ukraina.
Nattmörkret i Kiev och Charkiv lystes plötsligt upp av ljuset från raketer och robotar samtidigt som flyglarmet ljöd över landet.
I ett ödesmättat tal meddelade Rysslands president Vladimir Putin att en militär operation hade inletts i Ukraina tidigt på torsdagsmorgonen.
På bara ett ögonblick förändrades livet för miljontals ukrainare och studenten Marina beskriver krigets första natt som den värsta i hennes liv.
– Jag hade mardrömmar hela natten, säger hon.
Ser militärfordon utanför fönstret
Marina bor i Dnipro i östra Ukraina. Hon berättar om hur vardagen förändrats sedan landet som hon bor drabbats av krig. När hon tittar ut mot gatan genom sitt fönster ser hon militärfordon passera.
Det är utegångsförbud i staden. Mat och förnödenheter börjar ta slut och hyllorna i stadens butiker ekar tomma. Samtidigt söker sig flyktingar från från belägrade ukrainska städer till Dnipro.
– Jag ser människor som har evakuerat Charkiv, säger Marina.
Hittills har Dnipro, med omkring en miljon invånare, klarat sig från större angrepp. Men igår varnade Ukrainas nationella säkerhetstjänst för att ryska styrkor kommer omringa staden.
Marina säger att hon hörde tre flyglarm på söndagen. När hon får en fråga om vad hon tänker, och känner, faller hon i gråt.
–Jag känner rädsla. Eftersom jag inte vet hur militära saker fungerar. Jag vet inte hur raketer fungerar, säger hon mellan tårarna.
Marina: Glöm oss inte
Tolv dagar har gått sedan kriget startade. 1,5 miljoner människor har flytt landet samtidigt som miljontals fler väntas lämna landet.
Många civila mål har träffats och många civila har dött. I flera städer ligger elnätet och internet nere och hjälporganisationer kämpar med att föra in förnödenheter till de belägrade städerna.
Kriget tär på landets befolkning. Marina vet inte vad som kommer hända eller när det kommer ta slut. Hon har bara en vädjan.
– Vi är väldigt trötta i Ukraina. Var med oss. Tänk på oss. Glöm oss inte.
