En smocka som även däckade demokratin
De politiska lägren påminner om fotbollshuliganer
Jag vet att många tycker att det var en smocka Silvio Berlusconi förtjänade.
Men smällen slog inte bara Berlusconi blodig. Den däckade också demokratin.
Snart är det ingen skillnad mellan landets fotbollshuliganer och italiensk politik.
Fram till för en dryg månad sedan fanns en facebookgrupp på nätet med namnet "Låt oss döda Berlusconi". Den hade runt 20 000 medlemmar innan de tvingades byta namn.
Efter gårdagens attack har statykastarens facebooksida överösts av stödmeddelanden.
Sådan är stämningen.
Berlusconi har själv bidragit till att skruva upp tonläget till högsta volym. Hans tal dryper av förakt för politiska motståndare. Berlusconi attackerar ständigt landets rättsmaskineri som han påstår styrs av "kommunister" som använder domstolarna för att till varje pris komma åt honom.
Motståndarsidan är lika högljudd och fördömande mot hur premiärministern försöker ändra landets lagar för att skydda sig själv mot åtal. Eller hur han svärtar ner ämbetet med att uppvakta tonåringar och umgås med prostituerade.
Hos motståndarna finns en frustration över hur Berlusconi trots alla klavertramp tycks fortsätta åtnjuta stöd hos en majoritet av italienarna.
En vanmakt över att en person kontrollerar så mycket av den politiska, mediala och ekonomiska makten.
Italien är en delad nation där klyftan mellan de båda sidorna växer för varje dag. Ytligt sett är det vänstern mot högern. Mer än något annat är det för eller emot Silvio Berlusconi.
Precis som hans anhängare beundrar miljardären som blev politiker så hatar motståndarna honom intensivt.
De är som två rivaliserande fotbollsgäng som efter matchen står och slänger glåpord mot varandra. En liten tändande gnista är allt som behövs för att ölflaskor och stenar ska börja hagla.
När premiärministern höll sitt tal i Milano i går fanns en större skara anti-Berlusconi demonstranter på plats för att häckla honom.
Även om mannen som i går attackerade Berlusconi verkar ha varit psykiskt sjuk kunde han med tanke på stämningsläget lika gärna ha varit en vanlig italienare.
När extremisterna - oavsett om det är höger eller vänster - börjar bestämma tonläget brukar det aldrig sluta väl.
Hur illa man än tycker om Silvio Berlusconi kan det aldrig vara ok att misshandla ett lands demokratiskt valde premiärminister.
Följden kan rentav bli att Berlusconi möts av en våg av sympati och stärker sin popularitet.
Avgörande blir hur han själv reagerar. Karln är trots allt 73 år.
Vågar han komma tillbaka i offentligheten efter konvalesensen?
Berlusconi brukar älska att skriva autografer åt sina anhängare efter talen. Något det lär bli slut på om säkerhetspolisen får bestämma.
Blir det en mildare och mer försonlig Berlusconi vi får se framöver eller höjer han tonläget ytterligare?
Även om premiärministern inte är allvarligt skadad kan följderna av attacken bli kännbara för hela Italien.