”Tidpunkt för USA att enas”

Wolfgang Hansson

Wolfgang Hansson och Magnus Wennman på plats när Ann Romney kickade igång valrörelsen igen

Folkmassan utanför valkontoret är ansenlig, långt ­innan Ann Romney­ ­ens har anlänt.

Tålmodigt står anhängarna och väntar i den ­iskalla blåsten.

Väntar på en hjälp­insamling som egentligen är ett valmöte.

När Ann till slut glider in i kort röd täckjacka och svarta pumps med höga klackar presenteras hon som ”USA:s kommande första dam”.

Jubel och applåder ­fyller den lilla lokalen i ett oansenligt förortsshoppingcenter utanför Green Bay. Det är så fullt att en del får vänta i korridoren utanför.

Många av åhörarna har haft med sig paket med mat, vattenflaskor, toa­papper och filtar som de donerat till stormens ­offer. Allting placeras väl synligt nära scenen.

På grund av stormen har både president Obama och utmanaren Mitt Romney ställt in sina valmöten. ­Genom att kalla till hjälpmöten för stormens offer har Romneylägret ändå hittat ett sätt att kunna fortsätta valrörelsen utan att det sticker i ögonen på folk.

Talar för kamerorna

För att betona att det verkligen handlar om en hjälpinsamling står två ­högar med kartonger på scenen rakt bakom Ann. Ovanpå ligger ficklampor, filtar, batterier och mat­paket utplacerade. Det lite väl arrangerade intrycket förstärks av skyltar tejpade på kartongerna med texten ”Stormhjälp”.

Ann Romney inleder med att tala om behovet av att hjälpa stormens offer.

– Allting handlar inte om valkampanjen utan om vad som är bra för Amerika. Det här är en tidpunkt för USA att enas. Att vi klarar av det gör Amerika så ­fantastiskt.

De får inte plats mer än drygt femtio personer i ­lokalen men längst bak står sex tv-kameror uppställda. Det är dem hon egentligen talar för.

Berättar en anekdot

Hennes ansikte stelnar i ett leende. Hon ser ungdomlig ut i sina tajta byxo­r och det blonda hårsvallet.

Hon uppmanar alla att ringa Röda korsets nummer. För varje samtal ­doneras tio dollar.

När det är avklarat byter hon snabbt ämne.

Hon vill, säger fru Romney, ­berätta en anekdot som visar att hennes man verkligen är en person som bryr sig. Ann berättar om en grannfamilj i Boston som hade en 14-årig son, David, som var dödligt sjuk i leukemi. Mitt blev vän med honom och brukade ofta besöka ­honom på sjukhuset. När David inte hade långt kvar frågade han Mitt Romney:

– Vad kommer att hända med mig nu?

Många vill ha en bild

Ann berättar hur hennes man lugnande klappade honom på armen och sa att han inte behövde oroa sig.

– Det kommer att finnas människor på andra sidan som tar väl hand om dig.

Ann Romney avslutar historien med orden:

– Det är den här empatiske mannen som kommer att sitta i Vita huset.

Täckjackan åker av innan Ann skakar hand med volontärerna som sitter i första raden, mestadels äldre damer. De som vill får en bild ihop med Ann. När fru Romney hunnit bort till mig undrar jag vad Mitt Romney har för chanser i valet. Hennes svar är knappast överraskande.

– Jag är säker på att han kommer att vinna, säger Ann medan hon skriver ännu en autograf på ännu ett illrosa valplakat med texten ”Women for Mitt”.

Lika snabbt som hon kom, lika snabbt försvinner hon. Lätt ivägföst av en biffig livvakt.

’Vill inte ha socialism’

Kvar sitter Barabara Finger och Jerry Schoenfeldt med sina signerade valaffischer framför sig.

– Vi bara älskar henne. Är det inte fantastiskt att hon kommer hit till ett sånt här litet ställe? säger de.

Jerry undrar vad svenskarna tycker om Obama. Han snörper ogillande på munnen när jag säger att många gillar honom.

– Vi vill inte ha socialism. Vi vill ha USA till­baka.