Jonas föll 20 meter – överlevde

Svante Lidén

Betongarbetaren krossade skallen i fallet från sjunde våningen

Räcket gav vika.

Betongarbetaren Jonas Eriksson, 22, föll mot en säker död.

20 meter längre ned landade han i en stenhög och krossade ansiktet och halva kroppen.

Den 25 maj. Sista arbetsdagen i veckan. Jonas Eriksson och en kollega ska sätta upp en balkongvägg på nybygget i Rågsved i Stockholm. Han står sju våningar upp. 20 meter.

Då händer det.

Jonas lutar sig mot ett räcke som ger vika. Han faller handlöst. Sekunden senare landar han i en stenhög.

Han krossar ansiktet. Näsan trycks upp. Käken slås av. Revbenen knäcks och punkterar lungorna. Vänster axel slås sönder. Högra knät krossas, underbenet slås av.

– Ring inte Stina, säger han när arbetskamraterna rusar till. Han ville inte oroa flickvännen.

Skär upp skallen

– Jag kommer ihåg att det blev ljust, sen blev det mörkt, säger han.

Ambulans till Karolinska sjukhuset i Solna.

Han ser ingenting. Ögonen har svällt igen. Han måste opereras omedelbart.

Läkarna skär upp skallen från öra till öra. De drar fram huden över pannan. De plockar benbitar som skaver mot hjärnan. De drar fram pannbenet, näsan, okbenet, lättar på trycket, passar ihop benbitar, skruvar fast titanplåtar. Mängder med plåtar. De syr inne i munnen.

De gör ett heroiskt jobb i 15 timmar.

Såret i huvudet häftades ihop. Med 56 klamrar.

Oddsen? Ingen visste. Men Jonas, vältränad hockeyspelare, levde.

Flickvännen Stina Wallgren, 19, får träffa honom efter operationen.

– Jag kände inte igen honom.

Hon var själv nyopererad i fötterna.

– Två dagar innan hade jag slängt kryckorna.

Två dagar efter olyckan. Jonas är vaken när Stina kommer in till honom. Han kan inte se henne, ögonen är fortfarande igensvullna.

Hög dödlighet

Han är rädd för att bli blind. Han tror att han har blivit lam. När han hör Stina säger han:

– Jag älskar dig, det är lika bra att vi gifter oss.

Att han kan tala är ett mirakel. Bara få som fallit som han överlever.

– Redan vid fall från tre meter är dödligheten 50 procent, säger Bo-Michael Bellander, neurokirurg på Karolinska sjukhuset.

Jonas föll 20.

Miraklet fortsätter.

Han öppnar ögonen.

Han opererar sitt sargade knä.

Han tar sig fram i rullstol.

Han reser sig ur den och börjar gå. Med benet i paket.

Nu går han utan paket.

– Jag kan gå en kilometer, sen börjar det göra för ont.

Han vet inte om han kommer att bli helt bra i knät.

– Jag hoppas det blir bättre. Men hockeykarriären är nog över.

Blivit höjdrädd

Han är sjukskriven fram till årsskiftet.

– Helst vill jag jobba på byggen igen.

Men han har blivit rädd för höjder.

– Det har fått en spärr. Jag vill inte ens gå ut på balkongen, längre. Eller ställa mig vid fönstret.

Han har inget annat val än att kämpa på och försöka stå ut med smärtorna.

– Jag längtar efter att slippa medicinerna. Jag tycker att de påverkar mig på ett negativt sätt.