Den ensamme presidenten
Donald Trump bränner broar på löpande band och gör sig osams med alla.
Den totala brytningen med tidigare nära medarbetaren Steve Bannon är bara den senaste i en lång rad i vad som är på väg att utvecklas till "Trump mot resten av världen".
Har Donald Trump överhuvudtaget några vänner kvar?
Frågan äger sin relevans med en president som har för vana att förolämpa och ifrågasätta sina nära medarbetare eller före detta vänner offentligt.
Själv kräver presidenten blind lojalitet av alla runtomkring sig. Vilket inte hindrar honom från att överge sina vänner så fort det blåser eller när de vågar ifrågasätta honom.
Han hotade att sparka justitieminister Jeff Sessions för att denne inte gjorde tillräckligt för att få stopp på FBI-utredningen om eventuellt samarbete mellan ryssarna och Trumps valkampanj i syfte att påverka presidentvalet.
Trump har ständigt varit i luven på ledare inom det egna partiet som talman Paul Ryan och senatens majoritetsledare Mitch McConnell.
Fick sparken
När FBI-chefen James Comey vägrade deklarera sin personliga lojalitet mot presidenten fick han sparken.
Trump undergräver öppet sin utrikesminister Rex Tillerson.
Då Storbritanniens premiärminister, USA viktigaste allierade, klagade över att Trump spred islamfientliga tweets från en högerextrem brittisk rörelse svarade presidenten på Twitter att Theresa May inte skulle lägga näsan i blöt.
Listan kan göras hur lång som helst.
Alla i Trumps närmaste omgivning måste inse att de när som helst kan hamna i onåd. Då är det inte ett diskret silkessnöre som väntar utan offentligt karaktärsmord. Först är du inne i värmen och därefter väntar frysboxen. Något mellanting finns inte.
Osams
Enda stunden är medarbetaren "fantastisk", den mest kompetenta på området som finns. I nästa stund är hen en odugling som egentligen aldrig stått särskilt nära presidenten.
Att agera världens mäktigaste man är ett oerhört svårt och krävande jobb. Det är naturligt att det blir hårda diskussioner och att man ibland blir osams. Så är det i alla presidentadministrationer. Men det är få som idkar det självskadebeteende som Trump ägnar sig åt.
Det är ensamt på toppen inte minst för att det är presidenten som ytterst måste fatta alla beslut. Det är han som är ansvarig. Just därför är det viktigt för presidenten att ha ett antal nära medarbetare som han har förtroende för och som kan ge honom information om verkligheten utanför bubblan.
Syndabocken
Istället för att lyssna och kanske lära skjuter Trump de budbärare som kommer med dåliga nyheter. Han skapar sin egen verklighet. Media utmålas som den ständiga syndabocken som sprider falska nyheter trots att det är Trump som står för de flesta lögnerna.
Intrycket är att Trump i grund och botten trivs bäst i sitt eget sällskap. Han kan vara charmig och underhållande. Han verkar ha ett enormt bekräftelsebehov. Men samtidigt uppskattar han ensamheten.
Kanske är det så att de många konflikterna med vänner och medarbetare fungerar som tändmedel för Trump. Det kan vara den positiva sidan.
Men den dramatiska brytningen med Steve Bannon är inte bara ett personligt vänskapsband som havererar. Bannon, som Trump nu beskriver som "en obetydlig anställd" som hade väldigt lite med hans "historiska seger" att göra var i själva verket helt central för skapandet av Trump som politiker. Washington Post jämför det med när Josef Stalin försökte sudda ut Leo Trotskijs roll i den ryska revolutionen.
Högern splittras
Förmodligen har Bannon dragit slutsatsen att hans politiska projekt inte längre har någon nytta av Trump. Att denne kanske inte överlever ens fram till nästa val.
Brytningen kan få långtgående följder inför presidentvalet 2020. Kommer Trump av vara lika slagkraftig i valrörelsen utan Bannon? Kommer deras fiendskap att leda till en splittring av den högerpopulistiska väljarbasen som var så nödvändig för Trumps seger?
Den här gången kan det handla om mer för Trump än att bara förlora ännu en allierad.