Bländade – av Obamas magi

Här börjar kampen om väljarna – som kan göra honom till president

KEENE, NEW HAMPSHIRE

Handslaget är fast, blicken klar och rösten tydlig.

– När jag vinner kommer ni i omvärlden att få veta att USA är villigt att samarbeta igen, säger han med ett gnistrande leende.

Om Barack Obama verkligen kan bli USA:s förste svarte president återstår att se. Men att han kan kan charma, entusiasmera och övertyga står helt klart när Aftonbladet följer den unge senatorn i New Hampshire.

Det är ett år kvar till de första primärvalen om vem som ska företräda respektive parti i det amerikanska presidentvalet nästa höst.

Men valkampanjen är redan i full sving. I synnerhet i New Hampshire – den lilla delstaten i nordost där de första, ofta utslagsgivande, valen alltid äger rum. Där har de relativt fåtaliga invånarna redan blivit uppvaktade i månader av partiernas toppkandidater. Det vill säga Rudy Giuliani, John McCain och Mitt Romney på den republikanska sidan – samt Hillary Clinton, John Edwards och Barack Obama på den demokratiska.

Kommer för tidigt

– De kommer bara tidigare och tidigare, suckar Mel Smith, en pensionerad snickare vi träffar på gågatan i lilla Keene där Barack Obama ska framträda samma kväll.

– Det ena valet hinner knappt sluta förrän nästa börjar. Jag tycker det känns fel och kommer inte att engagera mig på länge.

Andra är desto mer entusiastiska.

– Det är bara bra att politikerna tvingas åka ut och träffa vanligt folk, tycker Karl Burman.

Han blir klippt hos Shelley Collins i grannstaden Manchester och medan glesa testar faller till golvet håller han ett smärre föredrag om New Hampshires ställning i amerikansk inrikespolitik .

– Vi ser det som vår födslorätt att få nominera presidentkandidater, säger han.

Karl, hängiven demokrat, har sina sympatier hos Hillary Clinton. Ännu så länge.

– Men jag är nyfiken på Obama och ska definitivt gå och lyssna på honom när jag kan.

”Dra tillbaka trupper”

Vilken fråga betyder mest för dig?

– Att de har en plan för hur vi ska kunna dra tillbaka våra trupper från Irak. Min egen son är där och jag vill att det där eländiga kriget tar slut.

Vi hör samma synpunkt upprepas gång på gång. Irak-kriget är den helt avgörande angelägenheten för demokratiska väljare i New Hampshire våren 2007.

Många, inte minst i partietablissemanget, blev förvånade när Barack Obama beslutade sig för att ställa upp i ett presidentval ”redan nu”. Det klassiska, rent Kennedy-artade, talet på konventet 2004 etablerade honom visserligen som partiets framtid – men blott 45 år gammal och med inte mycket mer än en halv mandatperiod i kongressen ansågs den nyvalde senatorn från Illinois för ung och oerfaren. Han borde vänta.

Den här gången skulle han bli krossad av Hillary – partiledningens självklara favoritkandidat. Utmanaren har dock bjudit upp till en oväntat svängig tango. Hillary leder fortfarande alla opinionsmätningar, men Obama skuggar strax bakom och har framför allt överraskat genom att tillskansa sig större kampanjbidrag än den förra presidenthustrun.

För förändring

– Jag har i alla fall tillräcklig erfarenhet för att inse att det behövs förändringar i Washington, säger han apropå sin relativa ungdom under anförandet i Keene.

Det äger rum i en fullsatt gymnastiksal på Keene state college, vanligtvis hem för basketlaget Ugglorna.

– Intresset är ovanligt stort, intygar 20-åriga studenten Erika Haag.

– Alla jag känner har skaffat biljett. Vi som är unga gillar vad Obama står för.

Det märks. Han lovar allmän sjukförsäkring för alla innan en första mandatperiod är över, han bedyrar att USA ska återupprätta sina ödelagda relationer med omvärlden, han ger sitt ord på att han ska satsa på miljö, högre lärarlöner och skattelättnader för låginkomsttagare – och möter dundrande jubel. När han sedan gör klart att han tänker avsluta kriget i Irak så fort han kan håller de provisoriska läktarna på att rämna.

Kriget – en dålig idé

– Jag varnade tidigt för att det här kriget var en dålig idé. Min historia på den punkten är otvetydig, framhåller han.

Det är en tydlig markering mot Clinton och Edwards. Även de är, i högre eller lägre utsträckning, motståndare till Irak-kriget. I dag. Men de röstade för en ratificering av invasionen i kongressen 2002. Det gjorde inte Obama. Han hade nämligen inte kommit till Washington vid den tiden – och det är en favör han kan spinna hårt kring. Annars är han försiktig med kritik mot primärvalsmotståndarna. De företräder trots allt samma parti och alltför hårda attacker kan bli kontraproduktiva. Å andra sidan tydliggörs ingen uppenbar skillnad mellan kandidaterna. Man lämnar ett möte som det i Keene utan att veta på vilket avgörande sätt Obama skulle vara att föredra framför Clinton. Särskilt som Obama, medelklassonen från Hawaii med afrikansk pappa, inte gör någon affär av att han är den förste svarte politiker som på allvar slagit an hos en bredare amerikansk allmänhet.

Bländas av Barack

För supportrarna i New Hampshire spelar det ingen roll. De bländas lika mycket av personen Barack Obama som av hans ställningstaganden.

– Jag är mycket imponerad. Han har fantastisk karisma och känns så övertygande och trovärdig, säger 18-årige Adam Wilkins efter mötet.

Magin är också odiskutabel när vi efteråt tränger oss fram till podiet och får trycka senatorns hand. Han har Bill Clintons förmåga att få dem han möter att för några korta ögonblick känna sig betydelsefulla och intressanta.

Så det må vara långt ifrån givet att Barack Obama kan bli president, men han kommer garanterat att få större stöd än många föreställer sig.

Erkänner att han använt kokain

Per Bjurman