Tårarna flödade när orden var slut

Publicerad 2011-08-22

Sorgen efter chocken Tårarna var många under minnesceremonin för terroroffren. Kronprinsessan Victoria kämpade mot tårarna under statsminister Jens Stoltenbergs gripande tal.

77 leende ansikten. Lika många namn.

Då kom tårarna.

Då flödade sorgen.

För exakt en månad sedan föränd­rades allt.

Den värsta chocken har lagt sig, men Norge är fortfarande ett land i sorg.

Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter den 22 juli.

Terrordåden är fortfarande på var mans läppar.

Men som Norges kung Harald sa i sitt känsloladdade tal vid den direktsända minnesceremonin för de 77 dödsoffren i Oslo Spektrum i går:

– Nu är nästan alla ord för­brukade.

Trots inkännande toner från världsartister som A-ha och Sissel Kyrkjebø.

Trots statsminister Jens Stolt­enbergs tröstande ord.

Och trots att Fredrik Reinfeldt, kronprinsessan Victoria och de andra representanterna från Europas regeringar och kungahus var på plats för att visa sin vördnad.

Den här dagen handlade bara om en sak: de 77 som dog i terror­attentaten i Oslo och på Utøya. Och deras vänner och anhöriga som kanske under resten av sina liv måste försöka förstå det oförståeliga.

Ingen kan ha lämnats oberörd av de gripande talen. Av sången och musiken som trängde in

i benmärgen. Av inramningen med en stjärnhimmel av lampor som lyste i mörkret. Och glasskålarna med flytande ljus som symboliserade dem som rycktes bort.

Men det var när namnen på de 77 dödsoffren stilla lästes upp och deras bilder sakta passerade revy på de stora tv-skärmarna som luften i den stora konsert­arenan dallrade.

Som 14-åriga Sharidyn Svebakk-Bøhn, vars leende aldrig mer får lysa upp ett rum.

Eller Tore Eikeland, 21, som spåddes en lysande politisk karriär.

Då gick luften ur deras anhöriga och vänner.

Då brast de ut i högljudd, hjärtskärande gråt.

Då föll tårarna hos många av de 6 700 som samlats i Oslo Spektrum.

De som lämnats kvar tröstade varandra. Kramades. Använde sina näsdukar.

Dagarna innan hade de besökt Utøya.

Många av dem hade tvingats återuppleva de mardrömslika 72 minuterna i Anders Behring Breiviks våld. Hans iskalla blick. Ljudet av hans skoningslösa skottsalvor. Resultatet av hans blodiga massaker.

Men i går handlade ingenting om honom.

Det handlade bara om de 77.