ERKÄNDE MORDET I TERAPISAMTAL Här visar Thomas Quick hur han ska ha gjort sig av med 11-åringens kropp. Men några kroppdelar hittades aldrig på de platser Quick pekade ut och de spår som likhund markerat kan lika gärna ha kommit från djur.
1 / 3Foto: Peter Knopp
Johan Asplund, 11, låg i sängen och läste tidningen när hans mamma Anna-Clara gick till jobbet.
Han skulle snart gå till skolan.
Men Johan försvann och hans kropp har aldrig hittats.
Det var 400 meter från hemmet i lägenheten på Bågevägen i Sundsvall till klasskompisarna i 5A på Bosvedjeskolan.
Johan Asplunds mamma gick till jobbet strax före klockan 8 på fredagsmorgonen den 7 november 1980. Hon ropade ”hej då” till sin son som hade några minuter på sig innan han behövde gå till skolan. Han låg på sängen och läste när hon tittade in.
Trodde han var i skolan
En stund senare såg en grannpojke hur Johan öppnade lägenhetsdörren, tittade sig omkring och stängde den igen.
Ute var det dimmigt och ett par minusgrader kallt.
Johan klädde på sig blå dunjacka, röd toppluva och allväderstövlar innan han lämnade lägenheten.
Fem timmar senare, klockan 13 kom Anna-Clara Asplund hem från jobbet igen. Allt var i sin ordning där hemma, inget stökigt. Hon såg att Johans ytterkläder var borta och trodde att han var i skolan.
Johan såg fram emot helgen. Tillsammans med en kompis skulle han åka till sin pappa Björn i Skellefteå som skulle hämta pojkarna efter skolan.
Någon han kände
När Johan aldrig kom hem kontaktade föräldrarna skolan. Lärarna sa att Johan inte varit i skolan den dagen, de trodde att han var hemma och sjuk. Polisen kopplades genast in.
Det framkom snart att ingen sett Johan lämna huset. Eftersom lägenheten inte visade spår av någon strid trodde polisen att Johan följt med någon han kände.
– Johan skulle aldrig följa med någon främmande människa. Han var försiktig av naturen och vi hade talat mycket om sånt, har Anna-Clara Asplund tidigare berättat för Aftonbladet.
En man i Johans närhet misstänktes för att ha fört bort Johan, men åklagaren ansåg inte att bevisningen räckte. Föräldrarna väckte då enskilt åtal mot mannen för människorov. I april 1985 dömdes han för olaga frihetsberövande till två års fängelse. Domen överklagades till hovrätten och mannen frikändes då helt.
Thomas Quick började prata om Johan Asplund i terapisamtal på Säters sjukhus 1993. Quick
säger själv i SVT:s dokumentärserie att han att erkänt mordet för att han att få uppmärksamhet av sina terapeuter:
Avslag från hovrätten
– Jag säger något om att det finns hemligheter i mitt liv och så blir det den här historien om att jag har dödat Johan Asplund.
Thomas Quicks dömdes för mordet 2001. Johan Asplunds föräldrar har aldrig trott på honom och försökte driva målet till hovrätten men fick avslag.
