”Biggest loser”-vinnaren om sorgen: 'Det var brutalt'

Frida Söderlund

Hristos Adoniadis: "Jag vill ha kvar minnet av honom”

Hristos Adoniadis höll hans hand vid övergångsstället.

Sedan tog bilen lillebroderns liv.

”Biggest loser”-vinnaren har klandrat sig själv för sin brors död.

– Än i dag kan jag blunda och se hela händelsen. Det är inget som kommer att lämna mitt huvud för resten av mitt liv, säger han till Nöjesbladet.

Hristos Adoniadis, 30, var äldst av tre bröder.

Elva år gammal höll han sin, då 5-årige, lillebror i handen på väg över ett övergångsställe.

Det som hände sedan skulle bli Hristos väg rakt ner i fördärvet.

– Han blev påkörd framför mina ögon. Det som är jävligt jobbigt för min del än i dag är att jag har fotografiskt minne. Jag kan blunda och se hela händelsen igen. Det är inget som kommer att lämna mitt huvud för resten av mitt liv, säger han.

– Men det är också bra, för jag vill ha kvar minnet av honom. Även om det är tragiskt.

Klandrade sig själv

Hristos lillebror avled och ”Biggest loser”-vinnaren började trösta sig själv med mat och ”andra dumma grejer”. Livet gick neråt och han anklagade sig själv för det som hänt. "Det blev bara värre och värre" säger han. Först väldigt många år senare kunde han inse att det var en tragisk olycka.

Kände du skuld?

– Ja, det är klart. Jag var äldst på plats, det var mitt ansvar att se till att inget hände min lillebror. Det var jag som skulle ta hand om honom, fastän jag bara var elva.

Har du slutat klandra dig själv nu?

– Ja, det känner jag att jag har. Men det krävdes väldigt mycket för att jag inte skulle klandra mig själv. För att jag skulle förstå att det inte var mitt fel. Inte hans fel. Det var en olycka.

”Skulle vara överlycklig”

Då, 11 år gammal, förstod han till en början inte vad som hänt. Att han inte skulle få se sin bror igen förrän han var ”där uppe med honom”.

– Att inse något sådant när man är så pass ung, det är brutalt. Det är ingen jag önskar får den känslan någonsin, säger han.

Deltagandet i ”Biggest loser” i Sjuan blev ett sätt att hedra broderns minne. Och att ta vara på resten av sitt liv.

– Jag tror helt ärligt att om min bror såg mig nu skulle han vara överlycklig. Av hela sitt hjärta.

Nu kommer han bege sig ut i Sverige och föreläsa om sin resa.

– Jag vill inspirera andra att förändra sina liv. Att komma bort från något. Det är vad jag vill göra, säger han.