Carola stal inte showen – hon åt upp den
Uppdaterad 2023-07-19 | Publicerad 2023-07-18
TV-KRÖNIKA Det var, såklart, Carolas kväll på Skansen.
Alla andra var pausfåglar.
Äntligen!
En timme ”Allsång på Skansen” utan ett enda skämt om programledaren Pernilla Wahlgrens familj, och utan en enda inzoomad familjemedlem i publiken.
Det var – efter tre program fyllda av påminnelser om klanens dominans i Nöjessverige – verkligen dags att klippa navelsträngen.
Och det gick ju alldeles utmärkt. Snyggt!
Men: Kvällen var ändå Carolas, såklart. Allt annat hade varit underligt.
För Carola är Carola, och hon inte bara stjäl shower som den här när hon är på det humöret. Hon smular sönder dem, friterar dem i sin stjärnglans och käkar upp dem.
Och även om andra artister gjorde så gott de kunde, spelade de alla andrafiol i Carolas 40-årsjubileum. Som började med en särdeles ösig version av ”Mitt i ett äventyr” och kulminerade med en allsång av ”Främling”, med drottning Häggkvist placerad på en guldtron.
Det var maffigt, även om Carola själv inte bara såg rörd ut, utan också lite sysslolös och osäker på vad hon skulle ta sig för där i högsätet.
Och alla vi som satt och väntade på att Carola skulle få ett sådant där klassiskt fall av feeling och göra något i stil med att rycka upp en blomma ur dekorationen och slänga den på någon i publiken, à la allsången 2005, fick om inte annat momentet ”litet kast med krukväxt”.
Det saknade spontaniteten man hade hoppats på såklart, men var ändå det roligaste inslaget under en kväll där garven i övrigt väl inte direkt haglade.
Skämtet om Mums-mums flög till synes helt över huvudet på Anders Glenmark, som var på plats för att bli firad som 70-åring. Och ”Jenny Strömstedts kastade trosor” inför enmansdansbandet Lucianoz framträdande tänker jag inte ens kommentera, eftersom det är ett så uppenbart kvällstidningsbete.
Jag tyckte i och för sig att Pernillas kommentarer var roliga, när hon intervjuade folk i publiken om hur långt de hade åkt för att kunna vara på plats. Och svarade ”Det var inte jättelångt” till kvinnorna som kom från Fagersta, och ”Det var långt du!” till mannen från Örebro.
Men jag kunde inte riktigt avgöra om det faktiskt var ett skämt eller inte.
Jo, det måste det ha varit. Väl?
