För deltagarna är det på liv eller död

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-17

Martin Söderström om Angelas blick

Angela Monroes blick skrämde vettet ur hennes forna kamrater.

Överdrivet och konstigt?

Inte det minsta.

Martin Söderström, nöjeskrönikör på aftonbladet.se.

Ni såg själva blicken.

Angela Monroes hatiskt kalla ögon satte skräck i hennes forna lagkamrater under det senaste örådet.

Som ni ser här nedan reagerade Erik Blomqvist och Anna Lundh med obehag på svikna Angelas närvaro vid röstningsceremonin.

Överdrivet, säger ni?

Visst, reaktionerna kan te sig främmande och skrattretande dramatiska för den som sitter bekvämt tillbakalutad i soffan och glider över fjärrkontrollen med chipsflottiga fingrar.

Men sätt för ett ögonblick er själva i deltagarnas badbrallor.

De må ha nerverna tatuerade utanpå kroppen. Men är det inte en tämligen självklar reaktion på den på alla sätt extrema och utsatta position de befinner sig i?

Det här är ju trots allt deras realitet. Dygnet runt.

I en månads tid har det här varit den enda tillvaro och psykosociala miljö de haft att förhålla sig till.

De medtävlande är deras enda sociala kontakt, de enda vänner de för tillfället har att ty sig till.

Vänner som vilken sekund som helst kan, och kommer, att sticka kniven i ryggen på någon som alldeles nyss var en kompis.

Och skammen för de som gjort det känns när de tvingas konfronteras med de bedragna.

Lägg till faktorer som konstant hunger, svikna löften och ett aldrig sinande rävspel så tro fan att du också skulle börja se mord i Angela Monroes blick.

För dem är det allvar.

På liv och död, rent av.

Erik Blomqvist omtalade rent av själv utröstningen av Angela Monroe som ett förräderi.

Stora ord, absolut.

Men det säger en del om hur verklig den här konstruerade och märkliga positionen är för de människor som faktiskt är inblandade.

Enligt uppgift ska TV4 ha lagt 40 miljoner kronor på årets ”Robinson”.

Så vad var det man fick?

Jarmo Heinonen står i ett träsk och fiser.

Ellenor Pierre kräks lite och blir moloken.

En pinne hoppar upp ur en stubbe och måste fångas.

Och i bakgrunden går någon och gastar pling pling tills korna går hem.

Ja, ni ser ju själva.

Man dansar inte direkt mazurka på soffkanten.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln