Ett svenskt ”Twin Peaks” utan humor är dödsdömt

David Olgarsson: ”Det närmaste vi haft i Sverige är kultiga Ulf Malmros-serien 'Rapport till himlen' från 1994”

Det pratas ofta om att diverse nya serier ska vara “Sveriges Twin Peaks”. En ambition som för all del är hedervärd, men som också faller platt då vi alltid missar en av de viktigaste ingredienserna: humorn.

helskärm

I dagens nöjesblad kan ni läsa om höstens svenska tv-snackisar, och däribland Mia Skäringers kommande, mystiska thrillerserie “Ängelby”. Seriens något suggestiva undertoner och småstadsmiljöer har föga förvånande gett upphov till paralleller med just David Lynchs kultiga(och snart ­re-bootade) tv-serie. Och förståeligt nog också till svenska “Jordskott”.

Många verkar bara av att ha sett trailern konstaterat att “Ängelby” kommer bli som “Jordskott” men sämre, och kritiserar Skäringers bakgrund inom humor.

Det är då jag undrar jag om de som drar dessa ”Twin Peaks”-paralleller ens har sett serien.
 

Visst, alla ser inte på allt på exakt samma sätt, men är det bara jag som alltid sett den bisarra humorn som en minst lika stor, om inte större del i vad som gjorde ”Twin Peaks” briljant? För även om serien innehöll mängder av obehagliga ögonblick och mörk surrealism så var det ju kombinationen med den andra ­sidan, de både torra och konstiga replikskiftena och karaktärerna, hela tiden ­balanserande på gränsen till såpopera-galenskap som gjorde det briljant.
 

Därför känns det så tröttsamt när serie på serie lyfts fram i vågen av originalets nyfunna renässans och popularitet som “ett nytt Twin Peaks” och det är solklart varje gång exakt vad som saknas: självdistansen och humorn. Det som sänkte annars lovande “Jordskott” var just känslan av att allt tog sig på lite för stort allvar. Det sedvanligt yxiga skådespeleriet och replikskiftena. Hade man bara släppt på tyglarna och låtit det underliga också spegla det komiska kanske det hade kunnat bli en modern svensk klassiker.
 

Det närmaste vi haft i Sverige är nog antagligen minst lika kultiga Ulf Malmros-­serien “Rapport till himlen” från 1994, som vågade blanda det övernaturliga med det renodlat fåniga och överdrivna, allt kompletterat med en färgsprakande “vaselin-på-linsen”-estetik som än idag känns unik i svensk TV. Pajigt, när man ser om det såhär 21 senare? Javisst, men också betydligt mer underhållande.

Kanske är jag just därför lite extra förhoppningsfull på ”Ängelby”, som i min åsikt åtminstone har vettet att låta Mia Skäringers komiska tajming och talang balansera upp det slentriana “småstad-med-mörk-hemlighet”-tragglandet.

Kommer det bli sämre än “Jordskott”? Återstår att se. Roligare? Förhoppningsvis.