Brita Zackari: Jag var rädd för att berätta om min adhd

Nu avslöjar tv-profilen diagnosen: ”Inget jag velat gå ut med”

Programledaren Brita Zackari går ut med sin adhd.

I kvällen avsnitt av ”Gympaläraren” berättar hon om sin diagnos.

– Jag tror inte jag hade varit jag om jag inte hade haft det, säger hon i programmet.

I programmet ”Gympaläraren” försöker Kalle Zackari Wahlström få skolungdomar att röra på sig mer. Det gör han genom att peppa eleverna både på och utanför lektionerna.

Under tisdagens avsnitt träffade han skolelever som diagnostiserats med adhd. I programmet går även hans fru programledaren Brita Zackari ut med diagnosen.

I samband med att avsnittet sändes publicerade programledaren ett inlägg på sin blogg gällande ämnet.

– Det är inget jag tidigare velat gå ut med. Jag har väl dels varit rädd att folk ska ha en massa fördomar om mig eller vara tveksamma till att jobba med mig, skriver hon.

Men då programmet tog upp samma problematik kände hon att det var dags.

– Nu kände jag att det fanns att syfte, för alla unga som tittar och kanske känner igen sig, skriver hon.

Fick diagnosen som vuxen

Själv fick Brita diagnosen som vuxen och fick kriga sig genom åren vid skolbänken helt ovetandes.

– Jag pratade väldigt mycket. Ofta med lärarna. Det var mitt sätt att få med mig något av lektionerna överhuvudtaget, skriver hon.

Hennes adhd gör henne varken aggressiv eller hyperaktiv som ”nidbilden” säger. Istället blir det som ett ”stormigt kaos” inuti henne.

– Så är det ofta för tjejer. Och det är därför man ofta missar vi har adhd och istället tror att vi är lata och arroganta. Och det är därför jag vill säga det här. Du är inte lat. Det som jag önskade att någon sagt till mig, skriver hon.

Ser sig inte som nedsatt

I bloggen tar hon även upp att samhället inte är strukturerat efter hur personer med adhd:s hjärnor fungerar. Något hon även tar upp i programmet.

– Det är ju som att samhället är utformat efter människor som kan sitta still och lyssna, säger hon.

Vidare tar hon även upp att ordet ”funktionsnedsättning” känns främmande samt att hon inte känner att något är nedsatt. Snarare tvärtom.

– Jag har kunnat skriva fem, sex bra arbeten natten innan examen. Jag har kunnat veckans läxa utan att ha gjort den eftersom min hjärna memorerade allt som läraren skrev på tavlan, skriver hon.