En odödlig spelsuccé

Nu är det dags att bli odödlig igen och ta över hela världen.

Nyaste

Civilization

, trean i serien, bländar med helt ny och snygg grafik. Menyerna är helt omgjorda och mindre röriga, vissa knepiga funktioner har gjorts mer logiska - men spelare som har varit med förr har ett tufft jobb att vänja sig.

De riktiga nyheterna dyker upp först en bra bit in i spelet - bortom år 2000. Forskningen har nått långt och det är nu möjligt att bygga kolonier under vattnet och i rymden. Samt lite futuristiska militära styrkor som japanska cyberninjor, gigantiska krigsrobotar och osynliga stealth-rymdskepp. Tiden för den mänskliga civilisationen sträcker sig nu fram till år 3000. Upplagt för en hel del tekniska prylar, alltså.

Allt som allt är det ett spel som får en hel helg att försvinna - oavsett om du är krigiskt lagd eller vill skapa ett paradis.

Men fortfarande finns samma grundläggande fel med spelet. Inte minst de några tusen åren före Kristus - en händelselös transportsträcka. Och fortfarande tar det för mycket tid att föra krig. Vips försvinner ett århundrade på att bara flytta fram trupperna. Det är mycket snabbspolning i historien och svårt att fokusera på något mål.

Mannen bakom det ursprungliga Civilization, Sid Meier, tog med sig sina visioner och skapade

Alpha centauri

i stället (fem plus i Aftonbladet nyligen). Kvar blev en gammal spelidé, om än blankpolerad.

Mycket nöje, men spelhistoria skapas på annat håll.

Henrik Rudin