Ett kärleksbrev till 8-bitseran

Kontroversiella indiespelet Proteus är en helt unik upplevelse

UPPTÄCKTSFÄRD ”Proteus” har en hel del gemensamt med de senaste årens storproduktioner. Precis som

sportar det en stor, öppen värld med dynamiska vädersystem och mängder av unika miljöer.

Till skillnad från i ”Skyrim” finns det emellertid inte ett dugg att göra.

Det finns inga uppdrag, inga saker att samla, ingen story, inga mål, inga minispel. Inga distraktioner. ”Proteus” är en hel spelvärld reducerad till sin allra mest grundläggande form: utforskandet och upptäckandet. Det är ett simpelt men samtidigt förtvivlat svårt trick.

Myllrar av liv

Det ser ut ungefär som en Commodore 64-version av

. Ed Key har skapat ett slags kärleksbrev till 8-bitseran med enorma lo-fi-landskap klädda i varma färger och stora pixlar. Digitala skogar, slätter, himlar och hav trängs under en enorm, oregelbunden sol. I bakgrunden hörs ett chipsoundtrack som förändras beroende på var du befinner dig. Och överallt myllrar det av liv. Kaniner, blommor, kryp och snäckor. Vädersystem rör sig fram och tillbaka och duschar de pixliga pastellmiljöerna med digitalt regn.

Helt unik värld

Det är mer än något annat en digital safarisimulator. Det här är en värld som inte vill sätta dig i arbete. Det enda den är intresserad av är att locka med sin skönhet. Och den lyckas. Genom att ta bort allting som normalt fokuserar på oss tilllåter ”Proteus” sig själv att handla helt och hållet om den unika värld som Key skapat.

Vad som återstår är en av de färgstarkaste visionerna vi sett i ett spel på länge. Och en brinnande vilja att upptäcka den.

Carl-Johan Johansson