Imponerande eftertänksam final

Telltale går i mål med ännu en suverän The wolf among us-episod

NOIR Spelvärlden har den senaste generationen varit besatt av en fråga: Hur kan vi skapa upplevelser där spelarna har frihet att själva välja vad de vill göra?

Telltale har å sin sida varit mer intresserade av frågan: Hur kan vi göra valen meningsfulla?

Svaret, för de som inte är bekanta med deras speldesign, är redan utstavat. Alla deras serier grundar sig i en simpel insikt: Valen blir meningsfulla i samma ögonblick som vi bryr oss om storyn och karaktärerna. Inte tvärtom.

Kedjerökande murbräcka

”The wolf among us” är det hittills bästa exemplet på det här. Bigby Wolf har i fyra episoder dragit fram som en kedjerökande murbräcka, men det är inte actionsekvenserna som väger tyngst när serien lider mot sitt slut - utan hur hans handlingar har påverkat relationerna till de han bryr sig om.

Bigbys berättelse är vår egen berättelse till den grad att den handlar om mognad och självinsikt. Och det finns någonting viktigt att lära här. När han slutligen funnit The Crooked Man, parian för Fabletown, mynnar allt ut i några fantastiska sammandrabbningar. Men efter det, när ursinnet har eskalerat och försvunnit, måste vi välja med hjärnan istället. Vi måste välja att bli bättre.

Går på djupet

”The wolf among us” står och faller med sina karaktärer, och Telltale har aldrig gjort dem bättre än de gör här. De expanderar Willinghams serietidning på ett vis som inte många trodde var möjligt. Och de gör det genom att gå på djupet – inte på bredden.

”Cry wolf” är inte den bullriga final som många efterfrågade. Det är mer som en eftertänksam slutsats. Och sättet som vi oundvikligen leds dit är så imponerande.

Vi vet inte om det blir fler säsonger än, men en sak står klar:

”The wolf among us” är en uppvisning i historieberättande som sent ska glömmas.

Carl-Johan Johansson