Rocktåget som aldrig spårar ur
Publicerad 2014-06-05
Lars Winnerbäck i en intim lokal är en helt annorlunda upplevelse
Det är en geografiskt isolerad församling, splittrad över de skandinaviska länderna, men medlemmarna av Church of Lasse är trogna sin profet in till sista ackordet. Det är fint att se den symbios som Lars Winnerbäck och hans publik lever i. Det finns en ömsesidig vänlighet mellan dem.
En högtidsstund
Nog är det också en högtidsstund för Lasse-kultens anhängare att få se den 38-årige rockartisten i en mer intim inramning. Vanligtvis brukar han ju uppträda i hallar gjorda för konferenser och sportevenemang; lokaler helt utan själ och hjärta.
Det är något annat att se Lars Winnerbäck på Cirkus.
Det är den första av fyra kvällar och flankerad av sex män i svart stiger Linköpingssonen ut på scenför att hedra rockens treenighet. Det är basen, gitarren och trummorna - och så dubbel klaviatur och lite munspel för extrakrydda.
Den maskulint skurna rocken ställer sig bredbent på scengolvet och står sedan kvar så.
Det är ett hederligt hantverk som Lars Winnerbäck ägnar sig åt.
Allt är helt och rent. Inga konstigheter så långt som ögat når.
Ökar och saktar in
Lars Winnerbäck är som ett rocktåg som aldrig spårar ur. Han saktar in i balladerna och ökar i rocknumren men fortsätter hela tiden vidare. Lasse och bandet kör på och kör på. Sedan kör de på lite till.
Lars Winnerbäck skriver utkast tillbrev, drabbas av blues och kikar på den uteblivna våren bakom rullgardinen.
Hans mannar följer honom dit han drar för tillfället.
Det är ett väl inoljat maskineri som Winnerbäck kliver fram och bossar över.
Det är också det som är det fascinerande. Hur otroligt bra som det hela tiden låter.