Så bra var Bombus på Bråvallafestivalen

Mattias Kling

NORRKÖPING. Så här i efterhand är det naturligtvis svårt att riktigt förhålla sig till konserten.

Annorstädes kan ni läsa om blixtkaoset och dess följder.

Om skadade människor, chockade ungdomar och ett virrvarr av poliser och ambulanser. Något som de facto inträffar precis då Göteborgsensemblen har gått av scenen.

Går det därför att bedöma något så flyktigt som tonkonst i ett sådant här kringverk? Är det över huvud taget rimligt att känslomässigt förhålla sig till rock samtidigt som tragiken bokstavligt talat slår ner i marken bara någon kilometer bort?

Jag ska göra ett försök. För Bombus skull – och för att just musik är kanske den bästa tröst som finns när allt annat känns nattsvart, bedrövande och sorgligt.

Regnar i sidled

För nog förtjänar gruppen en eloge för en god insats under hemska förhållanden. Det regnar liksom i sidled. Vattnet tränger in under även den tjockaste täckjacka och det räcker med att stå i fem minuter på den väldigt öde asfaltsytan framför Junoscenen för att bli helt indränkt i en iskall marinad.

Det som därför värmer är i en koncentrerad laddning knycka på nacken-hårdrock med både kraft och finess. En stilsäker punkmetalblandning som tar det bästa från Big Business, Poison Idea och Motörhead och stöper om den till egna stycken kallade saker som ”Enter the night”, ”Biblical” och ”Apparatus”.

Mycket trevliga tre kvart. Som emellertid hade tjänat mycket på bättre förutsättningar.