Moget punkguld
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-27
Bad Religion presenterar en låtparad där inget är sämre än skitbra
GÖTEBORG. Vanligtvis lynnige Greg Graffin är på strålande humör redan från start, men det är först i avrundningen som Bad Religion ler med hela ansiktet.
Då blottas moget punkguld som får strupen att blöda, ögonen att tåras och behagliga rysningar att kittla ryggraden.
Det måste dock konstateras: förutsättningarna gör sitt bästa för att spela segern ur Los Angeles-veteranernas händer. Ljudet är en svårtydd matta där Greg Hetsons och Brian Bakers strängsmekningar har svårt att hitta stadiga nivåer och där Jay Bentleys bas ibland bara kan anas.
Räddningen ligger då i en låtparad där inget är sämre än skitbra. Nya dubbelmackan ”52 seconds”/”Heroes and martyrs” låter exempelvis lika självklar som 20 år gamla ”Suffer” och färskingen ”Requiem for dissent” följer upp ”A walk” med pondus.
Gör nästan i byxorna
Men de verkliga bomberna kommer sist. I fyrklövern ”American Jesus”/”Generator”/”Infected”/”Sorrow” är allt så förbannat lysande att jag nästan gör i byxorna och inte ens den anonyma körsången stör lyckan. Skitbra, var det.