Flummigt – men även behagligt

Tara Moshizi

helskärm

Tame Impala

Azaela-scenen, Way out West Det är oklart om T­ame Impalas spelning verkligen är en spelning.

Vid flera tillfällen undrar jag om det i själva verket inte är en tonsatt masshypnos. Att slukas in i deras värld av psykedelisk rock är som att försättas i ett bekymmerslöst, svävande tillstånd.

Ibland tenaderar det att bli lite väl såsigt, men just när man börjar känna sig sömnig hittar herrarna tillbaka till sina melodier och guidar en in till rätt spår igen. Flummigt? Jovisst. Men framförallt väldigt behagligt.

Tame Impala

Azalea-scenen, Way out West