Clutch okomplicerat lysande på scenen

Mattias Kling

NORRKÖPING. En god vän beskrev Marylandkvartetten så här efter framträdandet på Metaltown i Göteborg för ett år sedan:

– De är så bra att de inte behöver glänsa med sina kunskaper. De är som rörmokare. De kröker rör fantastiskt och är väldigt nöjda med det. Inget tjafs.

På ett sätt känns det som en väldigt rimlig sammanfattning av Clutchs verksamhet. Den musikaliska kompetensen är bländande, men tar aldrig överhanden. I stället sätter Neil Fallon, Jean-Paul Gaster, Tim Sult och Dan Maines sitt gudabenådade gung i centrum och lirar låtar som i sig är vägen framåt.

Om det svänger?

Rimmar Finspång på ledstång?

Gruppens djupt amerikanska metalblues är så genomarbetat rörlig att de stilla regndropparna hoppar tillbaka upp i molnen och solen slutligen kikar fram. Vi får ”Crucial velocity”, ”Earth rocker”, koskälla och munspel, ”The mob goes wild”, färska ”Sidewinder”, slidegitarr och ett gäng jordnära dudes som klär sig lika avslappnat som de langar fantastiska boogieriff.

Väldigt raka rör, indeed.