James Blake bjuder på en förföriskt fin ljudmatta

Tara Moshizi

helskärm

James Blake

Flamingo-scenen

Way out west

När James Blake spelar känns det i hela kroppen. Bokstavligen.

Basen är så hysteriskt stark att vibrationerna förmodligen skulle ge utslag på Richter-­skalan. Trots sin annars så modesta framtoning och minimala uppbackning (har bara två musiker med sig) fyller han hela scenen med sin djupa röst, och han låter varje nyans i musiken ta plats och tillsammans bilda en förföriskt fin ljudmatta.