Täpper igen truten på alla som tvivlat

Joacim Forsén

Så bra var Arch Enemy på Sweden Rock

NORJE. Det är verkligen ingen lätt uppgift hon har, nya sångerskan Alissa White-Gluz. Bara att ta över Angela Gossows inarbetade territorium och dessutom få henne som chef är egentligen mer än nog.

Men utmaningen är större än så. Nu blir hon också den andra kvinnan att fronta ett death metalband på den här nivån, en roll där normen är så mansdominerad att få knappt reflekterar över alternativet.

Det märks i kväll. Många är här för att kolla om Alissa håller måttet live, på platta har hon redan bevisat sig.

Och det är som om den kanadensiska sångerskan vill täppa till truten på skeptikerna. Allisa rusar in i konserten. Hon studsar och yr över scenen. Hoppar, sparkar och fräser. Med sin omedelbara energi väcker 28-åringen effektivt och rutinerat den sista kraften ur lördagsnattens festivalpublik.

Fler nävar i luften

Så behöver hon inte direkt oroa sig för vad som händer runt omkring henne. Amott och resten av bandet är som vanligt ett brutalt pansarfordon där minsta skruv är precisionsdragen.

Alissa White-Gluz har en inte riktigt Angelas röstdjup men låter stark, brutal och självsäker. Både i allt från nytt material som ”War eternal” och "As the pages burn” till grymma ”Dead eyes see no future" och en oerhört övertygande ”We will rise”. Om någon tvivlat vinner hon över dem en efter en. Nävarna i luften blir fler och fler. Med det blir spelningen både en värdig avslutning på årets Sweden Rock och ett solklart bevis på att Arch Enemys nya sättning andas lika mycket självförtroende som nytändning.