Futurism från förr

Håkan Steen

Jean Michel Jarre berör lite

helskärm

Jean Michel Jarre var först med att ta instrumental elektronisk musik till massorna med albumet ”Oxygene” 1977. ”Oxygene pt 4”, med sin lika enkla som magnetiska melodislinga, blev en hit och hörs fortfarande ofta, inte minst i tv-inslag om rymden.

Lagom till skivans 30-årsjubileum i fjol bestämde sig fransmannen för att plocka fram sina antika analogsynthar – ”den elektroniska musikens Stradivarius” – och tillsammans med tre medmusiker, bakom varsitt keyboardberg, återskapa sitt mest framgångsrika album på scen.

Synth för alla

Det är den föreställningen som nu gästar ett utsålt Cirkus, och även om man varken är teknist eller gammal synthare är det svårt att inte bli åtminstone lite berörd.

Mannen som på 80-talet gjorde sig känd för mastodontkonserter med laserorglar och annat spektakulärt håller den här gången igen på det visuella, några flimriga filmer och en spegel i taket som visar Jarres maskinpark uppifrån är det mest spektakulära.

Engagerande

Men just den speciella känslan av att detta verkligen är futurism från förr, och att delar av dessa mjukt svepande, monotont blippande stämningsstycken faktiskt låter riktigt moderna, gör det här till en oväntat engagerande show.

live-konsert