Systrarna vrider upp stämningen

Mattias Kling

helskärm

GÖTEBORG. En slapp comeback på Sweden Rock 2003, en poänglös nyinspelning av ”Stay hungry” och en tomte till julplatta.

Det finns härvidlag en hel del att bevisa.

Twisted Sister gör det till viss del.

Jag kan svälja att det stundtals är makalöst otajt. Att Jay Jay Frenchs peruk verkar formgjuten, att AJ Peros trumsolo är runt fyra minuter för långt och att Mark Mendoza ser ut som en utkastare på en strippklubb.

När New York-veteranerna exponerar sitt tidiga 80-tal vill jag hiva Red Bull-flaskor i golvet, skrämma kritdammet av hela Hem & skola och skrika obegripligheter om att det inte går att stoppa rock’n’roll.

Och då Twisted Sister uppträder med mer råg i ryggen än där nere i Blekinge för fyra år sedan kommer dessa stunder oftare än förväntat.

Jullåten sänker

Stämningen är efter flytten från Lisebergshallen intim, enbart en jullåt sölar ner låtkavalkaden och ”We’re not gonna take it” är en programförklaring som står sig.

live-konsert