Uppriktigt och avväpnande

Håkan Steen

Alf är väldigt egen

Tivoliv (pop)

Håkan Åkessons pop är på samma gång väldigt egen och väldigt välbekant. Den står vid sidan och iakttar sin vardag och närmaste omgivning, klär av och vrider till, och får på så vis ofta betydligt mer sagt än kollegor med avsevärt yvigare gester.

Det var Ray Davies i Kinks som introducerade den sortens skrivande i popmusiken och Docenterna och Nisse Hellberg hör till dem som varit bäst på att göra traditionen svensk.

Nu för tiden är dylik småskalighet ganska ovanlig men Åkesson, som heter Alf i andranamn och på skiva, har vårdat stilen ömt på två ypperliga album.

”Tivoliv” är kanske inte alltid fullt lika rakt på som de tidigare skivorna, men minst lika hörvärd.

Åkesson sjunger om kärlek och novembermorgnar, om gamla kompisar som växer upp och glider isär, om att stå i det kalla och grå vid Fridhemsplan efter alla år i Stockholm och ändå känna sig som en lantis.

De mollstämda popmelodierna är enkla och traditionella, orden aldrig fler än nödvändigt, hjärtat bultande och uppriktigheten avväpnande.

Det är musik som är väldigt svår att säga något ont om, musik som gör gott.

Lyssna på Alf.

Bästa spår: ”I städerna och byarna”.