Sundström är ovanlig nära

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-08-27

STEFAN SUNDSTRÖM

Hjärtats melodi (rock)

Stefan Sundström vill vara sig själv.

Då vi inte fått en Sundström-platta med egna låtar på ett tag (förra gången tolkade han som bekant Allan Edwall) verkar den evige slashasen vara lite extra mån om att visa att han fortfarande kan själv.

  Så förutom att skriva en ovanligt varierad samling låtar lassar han in ett all star-team av musiker, som Nicke och "Strängen" från Hellacopters, Martin Hederos från The Soundtrack of Our Lives och forne Wilmer X-gitarristen Pelle Ossler, i studion.

  Han lockar fram gamle Metronome-legendaren Anders Burman som producent.

  Och minsann om inte självaste John Holm är med och körar, bland annnat i den synnerligen Holm-inspirerade "Låt dom gå").

  Det låter således organiskt och bra, även om ambitionerna kanske inte lyfter projektet till några riktigt klassiska höjder. Därtill blir dosen nästintill parodiskt bredkäftat bräkande sundströmsk utvecklingsfientlig proggmossa trots allt lite för hög.

  Men på sina ställen, inte minst i de lugnare och mer återhållna numren, är Sundström ovanligt nära.

  Och kanske framför allt i den långa, närmast episka "Snickerboa", som med sina Astrid Lindgren-metaforer lyckas berätta gripande om såväl personliga som nationella trauman.

  Åt den texten hade förmodligen "Emils pappa" själv, Allan Edwall, både bugat och lyft på hatten.

Lyssna på smakprov från Stefans Sundströms skiva ”Hjärtats melodi”

Håkan Steen

ANNONS

Följ ämnen i artikeln