Finn noll fel!

Gyllene Tiders ”Finn 5 fel” är fullsmockad med potentiella hits

De borde rimligen ha känt åtminstone lite press.

Precis alla - skivbolag, konser tarrangörer, media och alla jag känner - förväntar sig ju att Gyllene Tiders 25-årsjubileum blir den här sommarens stora braksuccé.

Att i det läget gå in i studion och spela in det första regelrätta Gyllene Tider-albumet sedan 1984" jag skulle få avsevärd handsvett.

Det är emellertid som vanligt när Per Gessle gör nånting.

Det låter lätt.

Ledigt.

Avslappnat.

Som att han och hans gamla barndomsvänner i princip lekt ihop fjorton glada, somriga popdängor.

En illusion kanske - men den är lika övertygande varje gång.

Och för att knyta ihop paradoxen tror jag att det är just det avspända i tilltalet som tilltalar storpubliken och gör "Finn fem fel" till en veritabel skivbutiksvältare.

Ni som hört dubbelsingeln "Tuffa tider?" och "En sten?" - vilket alla gjort som inte suttit på en sten vid en sjö i en skog de sista månaderna - vet ganska precis vad som väntar:

Vintage Gyllene Tider, inkluderande Göran Fritzonsksa farfisa-slingor, fjädrande powerpop-driv, lite halländsk baktakt, tidlösa rock'n'roll-riff, fyndiga textrader och melodier lika oemotståndligt läskande som iskall sockerdricka en högtryckseftermiddag i juli.

Förlegat?

Konstigt nog inte.

På något sätt lyckas de grånande flickidolerna skänka den gamla tonårsesetetiken en air av tidlöshet.

Som vanligt har Gessle beviljat sig själv stora lån i pophistoriebanken - och som vanligt får jag sitta och vara frustrerad över att jag inte kan komma på exakt vilka favoriter som fått ställa upp med vad som säkerhet.

Superstjärnan på Strandvägen är en mästare på att kamouflera sina uttag. Det är väl också därför räntan är så låg?

Bäst avkastning får han i tuffa "Ta mig" nu är jag din!" (även om jag blir helt GALEN över att jag inte kommer på vilken klassiker det är han gjort en spegelvänd version av!), rörande Ramones-hyllningen "Ande i en flaska", underskönt arrangerande balladen "Varje gång det regnar" och "Du måste skämta", i vilken Roy Orbison möter Jakob Hellman.

Jag gissar dock att samtliga fjorton spår, med möjligt undantag för new yorkska avslutningen "Har du nånsin sett en dröm gå förbi", är potentiella hits och på sant "Hungry heart"-vis kommer att sätta Ullevis betong i gungning, allihop.

Här finns, titeln till trots, inga fel att finna.

Gyllene Tider

Finn 5 fel

Lyssna på Gyllene Tider

Per Bjurman