Refrängen lyfter aldrig
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-20
Jag får ungefär samma intryck som förra gången Robinson-Emma skulle starta popkarriär. Hon är varken sämre eller bättre än någon annan i den lättsammare popgenren.
Ja, kanske har hon rent av en något sjystare pipa än genomsnittet. Det är möjligt att det är producenterna som fixat till den i studion, vad vet jag. Men det låter faktiskt som att det finns både spänst och viss personlighet i de anderssonska stämbanden.
Däremot är den här låten tamare än debuten. Det händer lite för lite. Refrängen lyfter till exempel aldrig på det sätt man sitter och förväntar sig att den ska.
Ändå tror jag att chanserna till framgång är större nu.
Förra gången landade Andersson i butikerna flera månader efter Robinson-finalen.
Den här singeln släpps i samband med premiären av den sista, redan våldsamt uppmärksammade greatest hits-säsongen.
Tajming, kallas det.
Ibland vet Startklart-fantomen Per Sonerud vad han gör.
Emma Andersson
Lyssna på Celebrate me
Per Bjurman