Firmafest-nivå - men det är kul

Från Waterloo till Mamma Mia - The story of ABBA

ABBA-show i Lisebergshallen, Göteborg

Längd: Drygt två timmar. Bäst: Melodierna, ett 30-tal hits. Sämst: Kläderna är verkligen gräsliga. Fråga: Undrar vad riktiga Agnetha gjorde i går. Såg hon "Baren" eller "Farmen"?

"Sikta mot stjärnorna" i lyxförpackning.

Men den här ABBA-kavalkaden passar nog ännu bättre på en firmafest än i en konsertlokal.

Det tycks pågå en ständig ABBA-revival. Därför har Camilla Dahlin, Katja Nord, Henrik Olsson och Martin Håkansson, ända sedan de lekte ABBA i TV 4:s vuxendagis "Sikta mot stjärnorna", kunnat fortsätta göra det inför betalande publik.

Här har de bättre inramning än någonsin. Nästan 40 personer på scenen; rockband, kör, engelsk symfoniorkester.

Så det låter bra. Nästan lika bra som riktiga ABBA.

Jag såg dem tre gånger i London under deras sista turné 1979. Med risk för att få på käften av ABBA-nostalgiker, har jag alltid hävdat att det inte direkt är några av mina större konsertupplevelser.

ABBA:s magi bestod ju av Björns och Bennys låtar och Agnethas och Anni-Frids röster. Inte i deras rätt färglösa utstrålning på scenen eller i deras ibland på gränsen till töntiga scenshow.

Den här showens stora brist är förstås sången. "Agnetha" och "Anni-Frid" sjunger bra, med lite gällare röster än förebilderna, men är förstås inte alls i samma klass.

Lika-som-bär-faktorn är också låg. "Agnetha" är lite lik och vickar gärna på rumpan som för att visa att den liknar den världsberömda stjärten. "Anni-Frid" ser annars ut som Robinson-Emma utan silikon, "Björn" som Christer Lindarw och "Benny" som en vegan från Umeå.

Men " jag hade väntat mig trist karaoke inför sittande publik - och får en proffsig show inför folk som har väldigt roligt. Tjejgänget från Hemköp påpekar redan i pausen att jag inte får vara för snål med plustecknen.

Så OK, då. Men showen passar, egentligen, bättre för att få fart på dansgolvet på vilket rikt företags (hallå, Schibsted!) firmafest som helst.

Jan-Olov Andersson