R.E.M. är tillbaka

Håkan Steen

Deras klart bästa platta på 00-talet är här

Accelerate (rock)

”Hur ska de lyckas sälja alla biljetterna?”

Det var min första reaktion när det blev känt att R.E.M. ska spela på Stockholms Stadion i september.

Trion från Athens är ju inte alls samma självklara världsakt i dag som i mitten av 90-talet. Sedan trummisen Bill Berrys avhopp efter ”Monster”-turnén har de haft egendomligt svårt att hitta en gemensam väg vidare, och skivorna har blivit därefter. Sökande och lite vaga, om än alltid med några starka låtar som hållit hoppet vid liv.

”Accelerate” skulle kunna tolkas som en reträtt, som att R.E.M. ger efter och spelar in den där raka, gitarrstinna plattan som alla ”Document”-nostalgiker längtat efter.

För den är det närmaste R.E.M. varit sitt 80-tal sedan ... 80-talet.

Men främst låter albumet som ett verk av ett band. Som i låtar som ”Hollow man” eller ”Sing for the submarine” åter lyckas gifta ihop Peter Bucks crunchiga attacker med Michael Stipes verbala språng mellan det poetiskt fyndiga och det omaskerat själfulla.

”Accelerate” är kanske ingen ny klassiker men den klart bästa R.E.M.-plattan på 00-talet.

Kanske rentav bandets biljett tillbaka till de stora arenorna.

Bästa spår: ”Living well is the best revenge”.