Deras covers är så mycket blekare
Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2012-12-07
Så bra är 'Så mycket bättre'-artisternas skiva
POP Människan är en filur med tvivelaktig persona.
Vi är bäst på att visa kärlek när våra nära har gått bort. Det är först när kollegor byter arbetsplats som vi hyllar dem som genier. Vinnare är roligare att ha som vänner än förlorare.
Den svenska musikvärldens motsvarighet hittar vi när ”Så mycket bättre” dundrar ut i lördagsmyset. Här finns visserligen inga misslyckade musiker, snarare en blandning av landets största artister och de som gjort sig ett stort namn i sin genre. Men det är sällan de folkliga giganterna som blir de stora vinnarna i programmet. Det är de udda violerna.
Plötsligt får Laleh det stora genombrottet. Från att ha varit en av Sveriges största hiphopartister blir Petter en av Sveriges största artister. Vi hittar Petra Marklund bakom September.
Programmet blir en ögonöppnare. Ängsligheten släpper. Att Laleh har varit samma härliga person hela karriären spelar ingen roll.
I år är de flera som får det här märkliga erkännandet. Maja Ivarsson från bespottade The Sounds hyllas som den lysande och scenvilda rockstjärna hon alltid varit och Darin får de superlativ han länge förtjänat. Men framför allt, plötsligt lyser Olle Ljungströms yviga men popbriljanta sinne ända fram till tacos-sofforna.
Vackert så. Men precis som med våra nära är det ändå svårt att inte få samma bitterljuva känsla, en irriterande blandning av sorg, irritation och ”nu passar det”. Hur känslosamt Uggla gör den Facebook-hyllade versionen av ”Jag och min far” står den ändå i skuggan av det 15 år gamla originalet.
I sina bästa stunder är ”Så mycket bättre” fortfarande varm och förhållandevis dumbefriad lägerelds-tv. Ändå har jag haft svårt att bli lika berörd av musiken den här gången. Det spelar in att nyhetens behag har lagt sig men också att artisterna lite för ofta har tagit den enkla vägen snarare än överraskat. Det har blivit mer covers än tolkningar.
På 42 låtar finns förstås en hel del undantag. Som Miss Lis sköra ”Här kommer natten”, Darins ”En apa som liknar dig”, Majas electrotunga ”Sommartid”, Pughs reggaebräkande ”Money for nothing”, Ugglas pricksäkra ”Jag skiter i Amerika” eller när Olle Ljungström lyfter fram utanförskapet i ”Johnny the rocker”.
Men som helhet är säsongen godkänd, inte mer.
BONUS
Bästa spår: Darin har gjort störst intryck med sina versioner i år, framför allt har han varit tydligast. Bäst blir hans modernt komprimerade danspop i Olle Ljungströms ”En apa som liknar dig” och Pugh Rogefeldts ”Stockholm”.
Visste du ... att Olle Ljungström i senaste Sonic berättar att han flera gånger har tackat nej till att vara med i ”Så mycket bättre”, för att han trott att frågan gällde ”Så ska det låta”? Så väldigt Olle Ljungström.
Lyssna på ... Olle Ljungströms klassiska debut och den lysande ”Det stora kalaset”. Finns inga versioner på den här dubbeln som överglänser originalen.