Diffust, uddlöst och vackert gripande

R.E.M. har tappat de knivskarpa idéerna

En av de främsta ambitionerna hos R.E.M. inför den här skivan lär ha varit att fånga upp de stämningar i världen, och inte minst i hemlandet, som råder nu.

Men även om Athens-trion är ett av de mest tongivande namnen på den pågående Vote For Change-turnén innebär det inte att deras fjortonde studioalbum blivit en politisk slagordsplatta.

I stället är det en skiva som i sitt lågmälda sound– de mer akustiska stunderna leder tankarna till ”Automatic for the people” och de mer drömska ögonblicken minner om förrförra albumet ”Up”–snarare försöker sätta fingret på en känsla av oro och vemod, och samtidigt ingjuta hopp.

”Hoppet finns alltid där”, har Michael Stipe sagt, och i ”lågmält episka” nummer som titellåten, den med Stipe-mått mätt ovanligt syrliga och direkta ”I wanted to be wrong” och ”Final straw”–vid sidan av singeln ”Leaving New York” den starkaste R.E.M.-låten på väldigt länge–är det väldigt påtagligt.

”Around the sun” är en ofta gripande och vacker skiva men också, som så ofta hos det sentida R.E.M., aningen diffus och lite fattig på den sortens knivskarpa melodier som de förr brukade fylla hela album med.

Och så kunde de gott ha skippat Q-Tips rap i ”The outsiders”. Bra kille, fel sammanhang.

R.E.M.

Around the sun

Håkan Steen