En dörröppnare

Håkan Steen

Death Cab For Cuties gör det svårt för sig

Narrow Stairs (pop)

Det lönar sig ofta i längden att göra det lite svårt för sig, att utmana folks uppfattning om vad man håller på med.

Titta på David Bowie, Neil Young, The Hives och ­ Håkan Hellström. De står aldrig still, är ­inte det minsta intresserade av det.

En och annan trodde kanske att de visste var de hade Death Cab For Cutie efter indiesuccén ”Transatlanticism” och storbolagsdebuten ”Plans”, men Ben Gibbard är alldeles för begåvad för att bara fortsätta ge sina chefer och fans precis den känslosnärtiga ­gitarrpop de tror att de vill ha av honom.

”Narrow stairs” ­låter egentligen inte speciellt apart men är ändå en lite avig och introvert skiva med det här Bellingham-bandets mått mätt, ­lösare i konturerna och med några ovanligt rejäla skopor relationssmärta från Gibbard i lyriken. Detta är kanske inte alltid den kostym som klär Death Cab bäst men det är musik som hittar mer rätt ju mer den spelas.

Framför allt är ”Narrow stairs” en skiva som jagar kliché­bilderna på flykten och öppnar dörrar. En sorts skiva man ibland måste göra för att kunna gå vidare.

Bästa spår: ”Your new twin sized bed”.