Visst är det Carolas show

GÖTEBORG

– This is my show, konstaterar Carola redan i sitt första nummer.

Kaxigt värre.

Men det ligger onekligen något i det.

Det är ju märkligt.

Rent musikaliskt värderar jag övriga soloartister i jättelika körprojektet Toner för miljoner – betydligt högre än Carola.

På skiva håller de en helt annan klass – och det gäller även om man slänger in den kommande popplatta fröken Häggkvist under stort ståhej spelat in och släpper om någon vecka. Av det jag hört är den, trots löften om motsatsen, i stort sett lika blaskig som tidigare alster.

Och ändå:

På scen ställs både Orup, Niklas Strömstedt och Louise Hoffsten helt i skuggan av den folkliga ikonen från schlagerland.

För i strålkastarskenet, inför publik, när applåder står på spel ... då plockar hon fram den där fullständigt bländande karisman och blir superstar. Elektrisk, lysande, oemotståndlig superstar.

Den här kvällen är det framföraallt insatsen i ”The light” som imponerar. Inte alls märkvärdig i inspelat skick, men den växer till mäktig gospel när Carola får tukta den inför publik.

I övrigt finns inte så mycket mer att säga än att den här institutionen överlag fått en piggare framtoning med årets startfält. Det är rätt trevligt att höra moderna klassiker som ”Regn hos mig” (fast där borde väl kören utnyttjats mer?), ”Förlorad igen” och ”Bringing out the Elvis” i Lönnå-tappning.

Däremot blir det väl mycket ”Absolut körmusik” när den tusenhövdade kören står och drar standards som ”Uti vår hage” och ”Klinga mina klockor” och genuina göteborgska Maria Lundqvist är inte ens en tiondel så rolig som hon tror.

Toner för miljoner Plats: Scandinavium, Göteborg. Publik: Sju tusen. Bäst: Carolas The light . Sämst: Maria Lundqvist är en VÄLDIGT göteborgsk komiker. Fråga: Exakt hur trött är det att driva med Ankie Bagger?

Per Bjurman