Rakt ner i toan

Mattias Kling

Simple Plan bjuder på sötsliskig vaniljkräm

Simple Plan (pop)

Injicerade med sirapslavemang skickar Simple Plan blodsockret skyhögt över det hälsosamma. Tomma kolhydrater sprutar ut genom öronen, det svartnar för ögonen. Jag skämtar inte – ”Save you” och ”I can wait forever” skulle kunna avlösa vaniljkrämen i fikatårtan vilken dag i veckan som helst.

Kvintettens sökande efter vägar bortom den mest uppenbara poppunkstigen är i och för sig hedervärd, men under guidning av bland andra marängkungen Max Martin samt profiler som jobbat med Nelly Furtado, Justin Timberlake och Evanescence blir det ändå reklamradiosörja så det läcker här och där.

Allt är närmast löjligt utstuderat och kalkylerat – från Linkin Park/U2/Limahl-koncentratet ”Holding on” till Green Day-snikandet i ”Your love is a lie” – och rinner därmed raskt igenom kroppen utan att riva det minsta i tarmarna.

Ursäkta mig...

Porslinstronen kallar.

Tar någon och ringer Anna Skipper?

Bästa spår: ”Take my hand” är ändå okej.