Ursympatiska och levererar med energi
Publicerad 2015-10-22
Kristin Lundell om Imagine dragons på Globen
De har sina rötter i syndens näste men Imagine Dragons verkar överpeppade på att få tillbringa kvällen i en svensk ishockeyhall.
Kvartetten från Las Vegas packar upp väskan med bombastisk arenapop och fjuttar på som vore det fyrverkerier.
Om man skulle urskilja en röd tråd i den samtida arenapopbranschen skulle den vara vävd av renaste helylle.
Långt borta är den tid då band som fyllde stora arenor betedde sig som ligisterna som Gud glömde. Idag skippar de hellre drogerna till förmån för makrobiotisk föda (tänk Coldplay), gör musik som också en farmor kan gilla (hej Mumford and Sons) och har inte så sällan en ypperligt god kontakt med Vår Herre (The Killers har – precis som Imagine Dragons – kopplingar till mormonkyrkan).
Levererar med energi
Sångaren Dan Reynolds och hans bandkompisar verkar ursympatiska och levererar varenda nummer med en föredömlig energi. När det gäller konserter är det många som borde studera Imagine Dragons.
För det är imponerande hur Las Vegas-kvartetten får låtar som på skiva – bandet har släppt två album – är halvt själlösa att låta väldigt bra. Till skillnad från andra arenapopband har Imagine Dragons inte valt någon karakteristisk fåra. Istället låter de som ett hopkok av alla andra. Det är mycket som händer.
Mäktig arenapop
I ”I’m so sorry” låter det som om Reynolds när som helst skulle kunna börja growla innan hela bandet plötsligt – i ”Radioactive” - istället åker på en Arcade Fireskt trumresa ihop. När man i ”Demons” sjunger om kungariket som ska komma råder det heller ingen tvekan om att Imagine Dragons kommer att släppas in genom arenapoppens pärleport när de en dag artigt knackar därpå.