Det glöder fortfarande om de gamla rysarlåtarna
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-11-06
Cowboy Junkies
Plats: Södra Teatern, Stockholm. Publik: 400 (fullt). Bäst: Margo Timmins röst. Och "Thunder road", förstås. Sämst: Somligt från nya plattan. Fråga: Men "Sweet Jane" då?
De här kanadensarna är ett sånt där band som har karriärtopparna bakom sig men skaffat sig en trogen skara fans som kanske snarare blir äldre än större men finns där och tillåter dem att fortsätta livnära sig på klubbturnéer och en ny platta då och då, numera på eget bolag. Deras vemodiga, makliga Velvet-möter- Hank Williams-rock har hållit sig i ungefär samma fåra sedan genombrottet med "The Trinity session" för 13 år sedan.
När de nu åker runt som septett, förstärkta med medlemmar från förbandet Over The Rhine, glöder det fortfarande fint om gamla rysare som "Misguided angel" men mindre om de lite händelsefattigare låtarna från senaste albumet "Open".
Dessutom är Margo Timmins, likt Lloyd Cole på samma scen i fjol, ibland sådär 40-årsmysigt självironisk, bland annat över bandets rykte som deppiga, vilket lite grand tar udden av stämningen.
Tur då att hon fortfarande sjunger lika djupt och besjälat. Inte minst i en lysande, personlig tolkning av Springsteens "Thunder road".
Håkan Steen