Pippi på Astrid

Den Svenska Rockeliten har lite problem med att vara lekfulla

Nämen, titta:

Den Svenska Rockeliten!

Den har man väl inte sett samlad sedan Tomas Ledin och Mikael Wiehe fick Nelson Mandela frigiven.

Jo, det är sant:

Det var för att aldrig mer behöva höra sånger som "Berg är till för att flyttas" som den sydafrikanska regeringen släppte ANC-ledaren, skitsamma om det innebar apartheid-systemets totala kollaps.

Sedan dess har laguppställningen förändrats en del, men på något sätt är sig Den Svenska Rock eliten väldigt lik när den nu gör comeback med ett gammalt favoritprojekt - en mastig dubbel-tribute, den här gången tillägnad Georg Riedel och Astrid Lindgren.

Det spelar liksom ingen roll att man ersatt en sån som Dan Hylander med en sån som Robyn.

Den Svenska Rockeliten är och förblir Den Svenska Rockeliten: en självständig organism, okänslig för yttre påverkan och svängningar i olika konjunkturer.

Och nu ska jag försöka upphöra med dylika ironier, för "Barn på nytt" är faktiskt en helt okej liten skiva.

Dess absolut främsta fördel består i att Georg Riedel och hans utmärkta orkester faktiskt medverkar och står för kompet - hela tiden lyhört och fint - i varje nummer.

Det ger en kontinuitet och en enhetlighet man sällan hittar på den här sortens album.

Kvaliteten på övriga insatser varierar kraftigt, om man säger så.

Plura är väldigt rolig i sina frejdiga versioner av "Du käre lille snickerbo" och, framförallt, "Sjörövar-Fabbe", nämnda Robyn visar samma slags förståelse för den livsbejakande barnsligheten i "Världens bästa Carlsson" och Lisa Nilsson fullkomligen förför med en rak enkel "Idas sommarvisa".

Det finns fler som gör bra ifrån sig, men många har också problem med det lekfulla tilltalet i de här visorna.

Den Svenska Rockeliten och humor är två om inte oförenliga element så" aj, nu är jag där igen.

Förlåt.

Ah, en sak till bara:

Nu väntar vi på den första turnén med Robyn & Raj Montana Band.

Hi hi.

Diverse artister

Per Bjurman