Petter på rätt spår

Vuxet, moget med en gnutta jidder

helskärm

Petter

Ronin

RCA/BMG

Hiphop

Inuti texthäftet sticker ett hörn av Bob Dylans "Desire" fram. Det känns ganska självklart att en av Dylans mest personliga skivor lyfts fram i det här sammanhanget. För det är just ordet "personligt" - detta ack så slitna uttryck - som bäst beskriver de främsta stunderna på "Ronin".

Petters fjärde skiva påminner också i sina bästa stunder mer om ett traditionellt singer-songwriter-album än en renodlad hiphopprodukt. Vilket kanske blir allra tydligast i singeln och blueslåten "Fredrik Snortare och Cecilia Synd", där Mats Ronander lånar ut sitt munspel. Men det är inte ett ensamt exempel.

Många låtar kunde lika gärna ha framförts runt en lägereld med en akustisk gitarr. Petter döljer bara lågorna och veden genom att snickra upp en vägg av reggae och hiphopbeats runt sina rim.

I de stunderna lever skivan upp till sin titel. I de stunderna påminner Sveriges mest framgångsrika hiphoppappa om en ronin: en herrelös krigare som står utanför lagen. Mycket beroende på att han i spår som "Vad som går runt kommer tillbaks", "Tidens tempo", "Henry Hård" och "Alfons" - en av väldigt få lyckade låtar i genren "artisten-ifråga-sjunger-om-och-till-sitt-barn" - åtminstone monterar ner soundet som de tidigare skivorna byggde på. Alla bitar faller sedermera på plats i vackra balladen "Drömmen", där en gosskör får tonsätta en ovanligt mångbottnad och angelägen självrannsakan.

Petter klarar dock inte av att lägga sitt förflutna bakom sig helt och hållet. Det finns gott om skryt, fanfarblås och tomt jidder om belackare och fiender på "Ronin" - en envis sida av mannens artistskap som kändes levande begravd eller i alla fall körd i bottnen på förra skivan "Petter". Men den sidan får tacksamt nog inte lika stor plats längre.

Det är tveksamt om ojämna "Ronin" kommer att räknas som en fantastisk skiva när Petter förr eller senare sammanfattar sin karriär. Däremot kan plattan, beroende på vad som händer, kanske bli den viktigaste.

Här börjar han trots allt, i både ord och handling, att hitta en ny och egen väg framåt. Genom att våga mogna och bli vuxen inom den snabba och ungdomsfixerade hiphopscenen.

Markus Larsson